Olagligt att rymma, men till vilken nytta?

Efter att ha haft både anstalter och häkten som min arbetsplats under många år, kan jag konstatera att tankar på att rymma är ett friskhetstecken. Att nu har gjort det olagligt känns bara onödigt och populistiskt, särskilt med tanke på hur få rymningar som faktiskt sker. Om jag inte räknar helt fel har det bara skett 2 rymningar från slutna anstalter sen 2012. Då menar jag regelrätta rymningar där man tagit sig ut från en sluten anstalt. Alltså inte där någon valt att t ex inte komma tillbaka efter en permission eller promenerat ut från en öppen anstalt som inte har något skalskydd.

Alltså, kom igen, 2 rymningar. Är det verkligen något som beslutsfattarna i Stockholm borde ha lagt sin tid på? Tänk också att flera instanser inte tyckte det var ett bra förslag. Lagrådet ifrågasatte t ex om en kriminalisering ens skulle ha någon effekt. Det kan ju knappast ha någon effekt eftersom det inte sker massa rymningar.

Åter till att det är ett friskhetstecken att vilja rymma. Under min tid som kriminalvårdare har jag för många gånger sett klienter som blivit ”kåkskadade” på så sätt att dom inte vill bli fria. De stannar hellre i fängelse än behöver hantera världen utanför. Detta är både dåligt och kontraproduktivt om vi som myndighet att lyckas skapa förutsättningar för att klienterna ska komma ”Bättre ut”. Att drömma om friheten och veta att man inte riskerar straff, tror jag är sunt och något som på ett sätt bör uppmuntras. Alltså inte att rymningar bör uppmuntras, men att vilja vara fri bör uppmuntras.

Sen är det självklart så att de som dömts till fängelse ska sitta inlåsta. Straffet ska avtjänas och man ska inte kunna rymma. Men ansvaret för det måste ligga på oss som myndighet. Det hade varit bättre att låta alla intagna ha kvar sina drömmar om att rymma utan att det blir några straffrättsliga konsekvenser. Jag tror att en sån ordning hade varit bättre för mångas psyken och gjort det lättare för oss att utföra vårt uppdrag.

Av: Robert, mångårig kriminalvårdsanställd

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.