Krönikor – Kriminalvårdsmagasinet

KVM

Kriminalvårdsmagasinet

”Mördar-Anders det är jag, det är jag”

I Eritrea sitter maken, pappan och journalisten Dawit Isaak fängslad sedan 2001 utan rättegång. Oavsett färg på regeringen så har svenska konsulatet och ambassaden inte gjort särskilt mycket för att hjälpa honom. Men ändå vill jag hävda att rött är bättre än blått, inte minst när det gäller kriminalpolitiken.

Rädsla, skam och oro som anhörig

Som anhöriga till en intagen är det väldigt många som känner ett närmast kaosartat tillstånd när det kommer till känslolivet skulle jag tro.

Personalkrönika

En konstig personalpolitik

Det är ju ingen hemlighet att Kriminalvården söker mycket folk. Men tar de verkligen vara på den kompetens som finns?

Intagenkrönika

Otydliga regler kan ge misskötsamhet

Det finns regler för hur mycket hygienartiklar en intagen får ha i sin cell, men dessa regler är otydliga. Och skulle intagna bryta mot dessa otydliga regler, då kan de rapporteras för misskötsamhet, som i förlängningen kan medföra att den villkorliga frigivningen skjuts fram.

Tillgänglighet är en demokratifråga

Tillgänglighet är enligt mig en av vårt gemensamma samhälles viktigaste ord, och det är av den enkla anledningen att tillgänglighet i förlängningen är en fråga om graden av demokrati.

Intagenkrönika

”De behandlade mig som en människa”

Förra året greps jag och hamnade på häktet i Nyköping. Tidigare har jag varit häktad på många olika häkten och min upplevelse har alltid varit en skräckupplevelse, men på Nyköping behandlades jag som en människa.

Bortkastade nycklar tryggar inte samhället

Kriminalvårdens värdegrund bör läsas med stort intresse av både ledning, anställda och intagna. Varje punkt känns som bra ”stödhjul” för hela verksamheten i sin helhet. Om värdegrunden dessutom kombinerades med att ta in information och kunskap från de som faktiskt berörs av verksamheten då kanske myndigheten skulle kunna bli bättre fungerande.

Personalkrönika

Övergrepp och maktmissbruk på anstalten Hinseberg

Under flera år som kriminalvårdare på kvinnoanstalten Hinseberg, så har jag sett och hört väldigt mycket som inte borde accepteras, men på grund av en tystnadskultur och rädsla för repressalier så håller många tyst om sånt som inte borde hända.

Dom burar in dina egna barn

Vi är barn av vår tid, vi är barn av vår tid. Är du rädd för ditt eget barn, lilla mamma?

Det är du som väljer…

Den gode Gunnar Strömmer, moderat tillika justitieminister, dyker just nu upp i mina flöden i sociala medier och levererar lösningarna för den framtida kriminalvården.

Vad hände med rättssäkerheten?

Jonas Falk har återigen stått inför rätta, tingsrättens delvis fällande dom har nu processats i hovrätten. Kriminalvårdsmagasinet var på plats sista dagen och det som avhandlades väcker tvivel om rättssäkerheten i Sverige.

Anhörigkrönika

Förbud att skicka in frimärken kan öka återfallen

Anstalten Hall tillåter inte längre oss anhöriga att skicka in frimärken till intagna. Detta kommer skapa en inhuman situation som också riskerar att öka återfallen.

”Jag är fri, jag har sonat mitt gräsliga brott”

Rubriken är en textrad av Evert Taube som det finns all anledning att fundera över lite extra i tider som dessa. Tider där enkla snabba lösningar och godtycklighet verkar vara tidens melodi.

Kriminalvården uppmanar personal att bryta mot reglerna

Alla myndigheter ska följa de lagar som stiftats för verksamheten. Men hur mår en myndighet som uppmanar eller beordrar sin personal att bryta mot de regler som de måste följa?

Kriminalvårdens tungroddhet

Kriminalvårdens långsamma handläggning och allmänna tungroddhet är något som både intagna och anhöriga känner stor frustration över.