Låt Kriminalvården ta ansvar – inte riskkapitalet

Sverige står inför stora utmaningar när det gäller kriminalitet och återfall i brott. Vi bygger ut Kriminalvården i rekordfart och behovet av behandlingsplatser ökar. Samtidigt fortsätter staten att köpa vård- och behandlingsplatser av privata aktörer för miljontals kronor varje år. Frågan är om det verkligen är rätt väg att gå?

Privata behandlingshem kan naturligtvis bedriva seriös verksamhet, och många gör det, jag kan själv bekräfta det. Men själva affärsmodellen väcker frågor. När företag får betalt med skattemedel finns samtidigt ett ekonomiskt intresse av att verksamheten går med överskott. Det riskerar att skapa en konflikt mellan bästa möjliga behandling och ekonomisk effektivitet.

Om Kriminalvården istället äger behandlingshemmen kan resurserna användas direkt till personal, utbildning, säkerhet och rehabilitering. Eventuella överskott stannar i verksamheten i stället för att bli vinstutdelning till ägare. Det ger också bättre möjligheter att skapa en sammanhållen vårdkedja där behandlingen är en naturlig del av den övriga kriminalvården.

Förtroendet är också viktigt. Många medborgare reagerar när stora summor skattemedel går till privata företag inom områden som borde vara en kärnuppgift för staten. Oavsett hur seriös en enskild aktör är kan det finnas en uppfattning att ekonomiska intressen riskerar att väga tyngre än samhällsnyttan. Staten måste därför inte bara göra rätt – den måste också inge förtroende.

Den som döms till kriminalvård ska få en verklig chans att förändra sitt liv. Det kräver kompetenta medarbetare, tydliga metoder och långsiktighet. Sådana förutsättningar skapas bäst när staten själv tar fullt ansvar för verksamheten.

Kriminalvård handlar ytterst om trygghet för hela samhället. Därför bör behandlingshem inte ses som en marknad där olika aktörer konkurrerar om skattemedel. De bör vara en del av ett sammanhållet offentligt uppdrag, där målet är färre återfall i brott – inte högre ekonomisk avkastning.

När samhället investerar miljarder i att minska kriminaliteten bör varje skattekrona gå till rehabilitering, inte till vinst. Det är en fråga om ansvar, förtroende och respekt för både skattebetalarna och de människor som ska få en ny chans.

Av: Kim, mångårig kriminalvårdsanställd

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.