Frimärksförbud kan vara på väg att försvinna

I maj riktade Justitieombudsmannen kritik mot Kriminalvårdens hantering av intagnas möjlighet att inneha frimärken som skickats via post. Myndigheten har anmälts till JO ett flertal gånger sedan 2024 med anledning av just förbudet mot att intagna ska kunna ta emot frimärken, något som Kriminalvårdsmagasinet rapporterat om i flera tidigare artiklar.

Ännu inte en samlad bild

Förbudet uppmärksammades först på anstalten Hall, och aktualiserades sedan bland annat på anstalterna Skänninge och Tillberga. Kriminalvården bekräftar att de ska se över reglerna för frimärken, men menar att de först behöver veta hur det ser ut över hela Sverige.

– Vi har ännu inte en samlad bild av vilka förändringar som har genomförts vid Hall, Tillberga, Skänninge och andra berörda anstalter. Vi har inte heller sammanställda uppgifter om hur många intagna som har fått inneha frimärken som skickats in utifrån, uppger Kriminalvårdens avdelning för innehåll och utveckling.

Generellt förbud

Kriminalvårdsmagasinet kunde i fjol konstatera att det inte fanns ett enda bifallsbeslut för intagna som ansökte om att få inneha frimärken som sänts in från anhöriga, vilket i praktiken innebar att ett generellt förbud föreligger. Frågan har därefter utvecklats och alltså lett fram till både JO-kritik och att Kriminalvården ser över sina regler, men intagna vittnar än idag om att de fortfarande inte fått upp frimärken och att avslagsbesluten dröjer.

En anstalt får enligt regelverket inte tillämpa generella förbud utan direkt stöd i lag, och en begäran ska alltid handläggas utan onödigt dröjsmål – det ska alltså gå snabbt och smidigt att få ett motiverat beslut som kan omprövas och överklagas. Kriminalvården vill dock inte beskriva enskilda avslagsbeslut som att anstalter trotsar JO:s beslut.

– Vi skulle inte beskriva varje beslut att neka innehav som att anstalten trotsar JO. JO har inte uttalat att alla intagna alltid ska få inneha alla frimärken som skickas in. Ett avslag kan vara förenligt med regelverket om det bygger på en faktisk individuell prövning, framhåller Kriminalvården.

“Behöver förändras”

Myndigheten menar samtidigt att om en rutin innebär att alla får avslag utan att den enskildes behov och situation vägs in, blir det i praktiken ett generellt förbud som behöver förändras. Samtidigt framhåller de att en lösning måste ta hänsyn till de säkerhetsproblem som kan uppstå om frimärken används som betalningsmedel mellan intagna. De menar att riskerna för handel, skulder och påtryckningar mellan intagna kan öka om frimärken får en funktion som betalningsmedel.

– Det kan exempelvis handla om att begränsa hur många frimärken en intagen får ha åt gången, att förvara dem utanför bostadsrummet eller att låta dem användas under ordnade former. Vi har ännu inte tagit ställning till hur en sådan hantering närmare ska se ut.

Behöver lagen kompletteras?

Myndigheten uppger att besluten om innehav av frimärken som skickats in utifrån fattas vid respektive anstalt. Det innebär dock inte att anstalterna fritt kan bestämma vilka regler som ska gälla eller införa generella förbud.

Det finns redan nationella bestämmelser både i fängelselagen och i myndighetens egna föreskrifter och handböcker gällande intagnas personliga tillhörigheter – vad de får ha i cellen, vad man inte får ta emot, och hur tillhörigheter ska förvaras.

– Vi behöver nu bedöma om det befintliga nationella stödet är tillräckligt tydligt eller om det behöver kompletteras för att skapa en mer enhetlig hantering, framhåller myndigheten.

En långsiktig, hållbar lösning

Kriminalvården tydliggör att deras utgångspunkt är att alla intagna ska ha rimliga möjligheter att hålla kontakt med viktiga personer i världen på utsidan – anhöriga, myndigheter och juridiska ombud.

– Samtidigt behöver vi hantera de problem som kan uppstå när frimärken får funktionen av ett betalningsmedel inne på en anstalt. Det är den balansen vi behöver hitta en långsiktigt hållbar lösning för.