”Snälla, gör bara era jobb”

För många kanske det låter som en självklarhet att dom som jobbar inom Kriminalvården ska följa lagen, men det är tyvärr inte alls någon självklarhet. Jag avtjänar mitt första straff, dömd för ett icke-våldsbrott. Innan jag själv blir inlåst kunde jag inte förstå hur dåligt det funkar i svenskt fängelse.

Först vill jag vara tydlig. Jag är skyldig till det brott som domstolen dömt mig för. Inte på något sätt klagar jag på mitt straff, men mitt stora problem är att en del av dom som vaktar mig och mina medfångar, själva inte tycker dom behöver följa lagar och regler. Observera att jag skrev en del av dom, alltså inte alla som jobbar som kriminalvårdare. Det finns absolut dom som är vettiga och gör sitt bästa, men dom är inte tillräckligt många.

Vad är så illa kanske några av er undrar? Som ett exempel av många kan jag nämna ett urinprov som gick fel. Jag har aldrig haft missbruksproblem, har aldrig i mitt liv provat några olagliga droger och sedan över tio år tillbaka dricker jag ingen alkohol. I min riskbedömning är risken låg för missbruk så jag lämnar urinprov ganska sällan. En gång efter att jag lämnat urinprov så testade de mitt urin på det vanliga sättet med en sticka. Det visade positivt, fattar inte hur. De gjorde då ett nytt test som visade negativt, det var alltså något fel på första provstickan. Inget konstigt med det. Jag trodde allt var lugnt.

På eftermiddagen kallas jag ut till vaktkuren för man ska hålla förhör med på grund av ett positivt urinprov. Jag frågar då varför eftersom att första stickan visade positivt och den andra negativt. Då undrade jag också om de inte skulle skicka iväg mitt urin så de kunde testas externt innan förhör hålls, som de alltid gör för att verifiera det positiva resultatet. Då fick jag reda på att en av vakterna som var sommarvikarie tog urinprovet och hade hällt ut det. Det fanns alltså inget att skicka iväg. Ändå skulle förhör hållas med mig. Det hela slutade med att jag fick en varning för misskötsamhet som innebar att mina permissioner drogs in. Som tur är fanns det chefer högre upp som insåg att detta var åt helvete fel, så det räckte att jag begärde omprövning av anstaltens beslut så ändrades det och jag fick tillbaka mina permissioner. Men det tog drygt två veckor.

Här har alltså personal begått flera fel, de hällde ut urinet så det positiva resultatet inte kunde verifieras, de har två motstående resultat ett positivt och ett negativt och väljer ändå att rapportera mig för misskötsamhet och de beslutar trots alla tveksamheter om att jag ska få en varning och blir av med mina permissioner. Är detta verkligen rimligt? Kom igen, tänkt efter och var ärliga med er själva. Tror nog att de flesta av er kommer till samma slutsats som mig att sånt här inte ska hända.

Det enda jag vill är att alla som arbetar i Kriminalvården följer dom lagar och regler som finns. Snälla, gör bara era jobb. Jag tycker faktiskt inte att det är för mycket begärt.

Av: Simon, intagen i anstalt

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.