Tvivelaktiga och brottsliga beslut

Behovet av permissioner under kortare straff kan kanske ifrågasättas, men hos långtidsdömda fyller det en mycket viktig funktion. Jag själv har åkt ut tillsammans med flera hundra klienter genom åren på olika typer av permissioner. Det kan vara allt ifrån en promenad i ett naturområde till en shoppingrunda med ett restaurangbesök. Det många nu tänker är att ”de ska fan inte ha permissioner när de begått brott”.

Men det är en viktig del i straffet och det är en möjlighet för personalen att samtala med klienten på ett mer avslappnat sätt som är en mycket central del i en återanpassning till ett liv i frihet. Du kommer i kontakt med klientens familj, dessa samtal och möten bygger förtroende och man har en stöttande funktion. Just på permissioner är oftast första gången på länge man vågar släppa den fasad man byggt upp innanför murarna mot personal samt mot andra intagna.

Det finns olika typer av permissioner. Normalpermission, som delas in i bevakad och med tillsyn eller på egen hand. Sedan har vi särskild permission som oftast är en del i en sjukdomsbild som gör att man behöver vård på sjukhus eller annan kontakt som inte ryms inom normalpermission, till exempel en begravning av en anhörig. I begreppet särskild permission finns även det som kallas lufthålspermission, en isoleringsbrytande permission som ges till klienter med långa straff som har en bit kvar innan det blir aktuellt för en normalpermission.

Har man dömts till ett längre straff så går man via riksmottagningen på Kumla och utreds. Denna utredning utgör grunderna för de särskilda villkoren, alltså de villkor som reglerar verkställigheten. I dessa villkor får man bland annat en permissionstrappa fastställd. Man har alltså gjort en bedömning av hur permissionerna initialt ska se ut. Man gör redan här en bedömning om det ska ske med bevakning eller tillsyn och när man kan söka permission på egen hand.

Begreppet bevakning och tillsyn är det många som inte förstår skillnaden på, även de som jobbar i Kriminalvården. Enkelt sagt kan man säga att bevakning oftast sker med uniformerad personal som har ett bevakningsansvar. Man har bättre kontroll på klienten och personalen avgör mer vad som ska göras och hur. Under en tillsynspermission så har man som intagen fått ett större förtroende och personalen är mer med som ett socialt stöd och framförallt så bär personalen civila kläder.

Man skulle kunna se de särskilda villkoren som ett beslut hur permissionerna ska se ut och det ska följas av Kriminalvården.

Jag arbetade vid tillfället på en klass 2-anstalt. En dag kommer den klienten som man hört så mycket rykten om. Han som ifrågasätter allt, driver processer och JO-anmäler anstalter och personal. En medialt intressant klient som media fotograferat under tidigare permissioner.

Klienten som kommer skapar diskussioner i personalgruppen och ledningen. Jag själv bryr mig inte så mycket om historik eller vilken klient jag ska jobba med, låter kanske märkligt. Men de som arbetat med mig och de klienter jag haft med att göra vet att det är så. Jag är korrekt, följer det regelverk som finns och i den utsträckning det går behandlar jag alla lika. Jag visar förståelse för individen och deras situation. Samtidigt bygger jag ett förtroende där man som intagen lyssnar på mig när jag tillrättavisar utan att det ifrågasätts.

Men åter till den nya klienten som kommit och hans första permission. Klienten har kommit så långt i sin verkställighet att han haft ett flertal permissioner med bevakning och haft någon innan med nivån tillsyn. Vad som nu sker visar den sjuka värld som kriminalvården är. De som är i ledande befattning saknar ofta grundläggande utbildning och de har själva knappt läst det regelverk som styr den verksamhet som de arbetar i.

De som blir satta på den första permissionen från denna anstalt blir jag och en kollega. Att det blev jag tror jag inte var en slump, utan jag kommer från en anstalt med högre säkerhet och har ett högt anseende på anstalten.

Permissionen är en tillsynspermission enligt vad som fastställs i klienten särskilda villkor. Han har ingen misskötsamhet sedan tidigare och har skött alla tidigare utevistelser utan anmärkning. Så jag ser inget konstigt med det, utan planen är att det blir lite samtal med en runda på stan och något att äta. Men här sker det konstigaste jag upplevt vad gäller permissioner.

Nu har anstaltschefen bestämt att alla permissioner med tillsyn plötsligt ska ske med uniformerad personal, trots att reglerna säger att vi ska vara civilklädda. Som ofta så står man som ett frågetecken, utan förståelse över beslutet. Här går anstaltens ledning emot de särskilda villkoren och jag förstår att det handlar just om den klient jag ska ut med på permission.

Som oftast när jag hör och ser tokigheter så ifrågasätter jag det hos han som ansvarar för transporterna på anstalten. Som haft den tjänsten under flera år. Jag försöker förstå hur detta beslut kan vara korrekt. Han svarar bara att det är det som gäller, han bara accepterar utan att ens reflektera över det, det chefen säger är som alltid ”rätt”.

Jag accepterar motvilligt ordern, men tänker att vi kan väl inte ändra våra egna föreskrifter eller redan fattade beslut utan anledning, t ex en misskötsamhet. Detta är ännu ett tydligt exempel som visar på den okunskap beslutsfattarna har om vår egen lagstiftning och vad som gäller för en god förvaltning.

Jag förstod nu hur första mötet med denna klient skulle bli. Jag ansåg redan innan vi åkte att min arbetsgivare utsätter mig för onödiga risker och onödiga konflikter när man gör så här!

Vi hinner bara sätta oss i bilen innan diskussionen är igång, ingen aggressiv diskussion utan saklig och lite idiotförklarande, vilket jag var förberedd på. Det var mitt första möte med denna beryktade klient. Men jag tror att han förstod att jag var påläst och förklarade hur det låg till att just nu var det bara att ”gilla läget” och att han får driva processen efteråt.

Detta visar den professionella kriminalvård som vi har. Många i ledande befattningar har knappt klarat grundskola och många saknade gymnasieutbildning. Visst, det är inte allt, men det visar vilken förmåga man har att hantera information och reflektera över konsekvenserna av dessa tokiga beslut. Bristen på erfarenhet leder till att man gör snarare som man blir lärd.

Klienten får så klart rätt i att permissionen skedde på ett felaktigt sätt och anstalten fick gå tillbaka till det som gäller! Det blev ett antal permissioner med samma klient utan några misskötsamheter.

Man kanske inte tycker det är så allvarligt, men det visar hur Kriminalvården fungerar, att man utan en tanke utsätter personal för onödiga konflikter och risker. Ett beslut som saknar stöd i lag, man ansåg att man kunde göra som man ville. Jag vet inte om det var för att motarbeta klienten eller om det var en personlig åsikt som man trodde att man kunde besluta kring.

Under min tid skedde många högt tvivelaktiga beslut och saker som rent av borde vara brottsliga.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.