Ytterligare en Fars dag utan dig…

En grå och lite smått fuktig novemberdag, vindstilla och ett fåtal blad klamrar sig fast vid sina träd i en kamp som är dömd att förloras. Eller är det verkligen en kamp som på förhand är förlorad? Bladet singlar ned till marken och blir till ett löv som förmultnar och blir till jord, för att sedan återförenas med trädets rötter.

När vi som är din familj tog emot din dom för några år sedan så hade vi nog allihop helt olika förhoppningar om utslaget. Jag minns speciellt ett besök på häktet när vi besökte dig och vi kramade om varandra till avsked. Vi möttes i en varm kram och du viskade med övertygelse i mitt öra att, ”det är lugnt farsan, jag kommer dansa ut härifrån efter tingsrätten”.

Nu blev det inte så och inte heller hovrätten hade speciellt mycket att invända emot tingsrättens dom. Nu har det gått några år och jag är så tacksam att du släppte taget om grenen och lät dig föras mot marken och en återfödelse.

Jag var livrädd att du skulle få rätt, och att du snart skulle vara ute i asfaltsdjungeln igen. Fan vet om du ens hade levt idag med tanke på den hårdhet och brutalitet som idag råder på livets skuggsida. Nu blev det inte så, utan domen blev stenhård och satte på något sätt livet på paus för oss alla som älskar dig så innerligt.

Så här med facit i hand var det det bästa som kunde hända oss alla tror jag, dock i de sämsta av tider. Tänker naturligtvis på politiken och den populism, och inte minst lobbyism som pågår, som alla ni som avtjänar era straff och återanpassas av den stat som skall skydda offer som förövare.

Nu så här några år senare befinner vi oss i en situation där jag fått dig tillbaka älskade unge. Du har varit drogfri i flera år och du har klarat de prövningar som en intagen utsätts för i systemet och fängelsernas olika klassindelningar. Du har läst upp alla dina betyg efter det att hjärnan tillfrisknat och återtagit ”normal” förmåga. Du har byggt upp din hälsa fysiskt som psykiskt och du har gymmat inte bara kropp utan också knopp vilket är så viktigt!

Om allt går som det skall så sitter jag inte ensam här nästa Fars dag, utan då jag sitter här tillsammans med dig älskade barn. Vi skall göra en resa i tiden och byta erfarenheter. Hur hamnade vi där vi hamnade, och hur kan vi bidra för att inget annat älskat barn skall behöva hamna där vi hamnade? 

Jag älskar dig mitt underbara barn.

Pappa

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.