Ett stort misslyckande

Jag var med på tiden när antalet klienter låg på omkring 5-6000. Vi är nu uppe i femsiffriga antal. Och om prognoserna stämmer så kommer det behövas omkring 45 000 häktes- och anstaltsplatser till år 2035. Detta är ett stort misslyckande. Samhället och staten har misslyckats.

Att öka antalet frihetsberövade till den nivå som nu beräknas ske gör att det blir svårt med programverksamhet och annan rehabiliterande sysselsättning. Som myndighet tror jag inte att vi kan rekrytera det stora antal personal som behövs för att kunna driva en verksamhet där vård är central del. Redan idag är problemen stora med att hitta bra personal.

Flera av mina nya kollegor har visat sig vara direkt olämpliga att jobba med klienter. En del ska visa sig tuffa. Andra inleder relationer med klienter. Några har visat sig sakna grundläggande empati och generell lämplighet att jobba med människor. Här måste jag skriva att mina chefer agerat bra i de flesta fall. De allra flesta som varit olämpliga har blivit uppsagda innan deras sexmånaders provanställning övergått till en tills vidare anställning. Men tyvärr finns några kvar. Skälet är troligen att verksamheten inte hade klarat av att alla olämpliga fått gå. Då hade vi nog fått stänga ner några avdelningar här på anstalten där jag jobbar.

Jag hoppas att de som bildar regering börjar tänka mer långsiktigt. Tänk på vad som händer tio år efter 2035 och alla som kommer friges som sämre individer än när det började avtjäna sina verkställigheter. Tänk på att Kriminalvården till stor del ska handla om just vård och inte bara förvaring.

Av: Anna-Karin, kriminalvårdare på en klass-2-anstalt

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.