Rädsla, skam och oro som anhörig

Våra barn eller barnbarn, partners eller vänner har på olika sätt kvalificerat sig till häkten, rättegångar och slutligen placering på någon av landets alla anstalter. Hur och varför är av underordnat intresse för just denna krönika, då reflektionerna kommer från egna upplevelser. Men reflektioner kommer också från möten på parkeringsplatser och väntrum med systrar och bröder i samma situation.

Känslorna som ger sig tillkänna är många och säkert fler än dem som jag själv upplevt/upplever, men tar några exempel på vad kan få känslorna att svaja för en anhörig till en som är inlåst bakom taggtråden.

Rädslan. I en tid när vi hela tiden matas med skräckexempel på samhällets tillkortakommanden och misslyckanden. Dagens journalistik har i mångt och mycket förvandlats från en faktabaserad nyhetsförmedling till en marknad som skapar ”klickbaits”, där pressens primära uppgift blir att höja värdet på den egna annonsmarknaden. Och där hängs många anhörig ut, med både namn och bild.

Skammen. Vad skall grannarna säga? Vad skall mormor och farfar säga? Vad fan skall jag säga på jobbet? Vågar jag ha kvar mina uppdrag i kanotklubben eller fackstyrelsen? Vad säger vi till lillebror och storasyster?

Oron. Min anhörige har inte hört av sig!? Sjuk? Skadad? Död? Isoleringen? P-50? (reds. anm. beslut om avskildhet). Det finns nog egentligen inga gränser för vad psyket kan göra med en anhörig, speciellt om du har en anhörig som gör sin första resa inom Kriminalvården. Man känner sig hjälplös och av det kommer en stor oro.

Det finns självklart fler saker att lägga till, men stannar här av platsskäl.

Finns det då fler vinnare än tidningarnas annonsavdelningar?

Ja absolut, bland annat myndigheten Kriminalvården som ganska obehindrat kan fortsätta göra avsteg från de egna regelverken utan att för den sakens skull råka illa ut. Tack vare insynsskyddet och anhörigas rädsla kan de köra på ganska obehindrat, oavsett vad lagar och regler säger.

Varför anhörigas rädsla? Jo, av det enkla skälet att man som anhörig är livrädd för att väsnas då risken för att den familjemedlem eller partner som finns på insidan skall få betala priset för vad du uttrycker som anhörig.

Det är inte heller många som vågar kliva ur skuggorna och faktiskt lyfta de problem och faktiskt olagliga bestraffningar och konsekvenser som drabbar många av dagens intagna. Detta är sorgligt på många sätt och jag är övertygad om att alla skulle tjäna på en öppen och mer transparent kriminalvård, med tydliga förutsättningar.

Dessutom tror jag att alla människor som är vid sina sunda vätskor förstår att det finns ett flertal säkerhetsaspekter som måste beaktas. Även om Kriminalvården ibland verkar tro att anhöriga inte fattar att säkerheten måste tas hänsyn till, så gör vi faktiskt det. I de erfarenheter jag fått lära mig av, så har jag inte en enda gång stött på anhöriga som inte förstått den aspekten.

Ur perspektivet att Kriminalvården faktiskt är en myndighet, och att bemötandet från dem skiljer som natt och dag beroende på vilka som arbetar för dagen ser jag som problematiskt. Det fungerar möjligen på Kalles Kebab & Kennel eller Pålitlige Pias Piroger, men inte i en av Sveriges största myndigheter.

Underkastar mig vad som krävs för att på anstalt få besöka en av dem jag älskar allra mest, men har oerhört svårt med att reglerna sällan är desamma från ett besök till ett annat. Det är också något som skapar oro inför besöket när man tidigare haft bekymmer med att ta sig igenom passagerna.

Denna brist på tydlighet från myndigheten tenderar att förstöra besöken för både intagna och anhöriga, som i många fall rest i timmar för att få träffa sin älskade människa.

Dessutom känns det tråkigt att komma på kant med personalen som jag antar tenderar bli en spottkopp på många sätt, för även de är ju människor.

Så…

Professionellt – kunskap och tydliga värderingar.

Rättssäkert – korrekt och förutsägbart.

Pålitligt – samhällsskydd och säkerhet.

Allt enligt Kriminalvårdens egen värdegrund, som myndigheten tyvärr inte alltid lever upp till.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.