Av Nina Silventoinen 2025-09-02
Anstalten Hällby har vid två tillfällen avskilt samtliga intagna vid en avdelning för att utreda misstänkt misskötsamhet. Detta utan att veta vilka intagna som hade varit inblandade i händelserna. Nu fastställs att bara för att en intagen inte direkt kan uteslutas som misstänkt, så är det inte ett tillräckligt skäl för avskildhet.Två intagna anmälde två fall av avskildhet som skedde vid olika tillfällen, till Justitieombudsmannen (JO). Vid bägge händelserna låstes samtliga intagna vid de aktuella avdelningarna in eftersom alla misstänktes för inblandning. Under denna tid fick internerna inte heller sin lagstadgade promenadtid. Nu riktar JO kritik mot anstalten Hällby.
Måste peka på konkreta omständigheter
JO skriver i sitt beslut bland annat följande:
”… en förutsättning för avskildhet enligt 6 kap. 8 § fängelselagen [är] att den intagne som beslutet avser kan knytas till den misstänkta misskötsamheten. Det innebär enligt min mening att Kriminalvården måste kunna peka på konkreta omständigheter som talar för att en intagen faktiskt har varit inblandad i händelsen eller annars har ett relevant samband till den. Endast på det sättet kan myndigheten säkerställa att varje intagen får en individuell prövning av förutsättningarna för avskildheten. Kriminalvården har argumenterat för att eftersom ingen intagen kunde uteslutas från delaktighet i respektive händelse så misstänktes samtliga. Jag delar inte Kriminalvårdens uppfattning att paragrafen ger utrymme för ett sådant synsätt men är medveten om att JO tidigare inte har haft några synpunkter på ett liknande resonemang (jfr JO 2009/10 s. 124, dnr 173-2007). Det faktum att en intagen inte direkt kan uteslutas från delaktighet kan enligt min bedömning inte anses utgöra en sådan konkret omständighet som 6 kap. 8 § fängelselagen förutsätter … Anstalten Hällby förtjänar därför kritik för hur bestämmelsen har tillämpats”.
Daglig promenad – en grundläggande rättighet
När det gäller rätten till en timmes daglig promenad så skriver JO följande:
”Rätten till en timmes daglig utomhusvistelse enligt 4 kap. 1 § fängelselagen är en grundläggande rättighet som Kriminalvården bara kan neka en intagen om det finns synnerliga skäl … I samband med de aktuella avskildheterna fick de intagna inte komma ut på promenad under knappt fem respektive drygt tre dygn. Skälet till detta var promenadgårdarnas placering i förhållande till avdelningarnas bostadsrum och att det inte fanns möjlighet att kalla in extrapersonal. … Jag är medveten om att Kriminalvården befinner sig i ett ansträngt läge. Trots det vill jag understryka att personalbrist inte är en godtagbar anledning att över tid begränsa intagnas rätt till utomhusvistelse. Anstalten Hällby kan därför inte undgå kritik för det inträffade … Möjligheten att begränsa rätten till en timmes promenad är som jag har redogjort för ytterst snäv. Det är därför oroväckande att inskränkningar i denna rättighet tycks vara relativt vanligt förekommande inom Kriminalvården.”
JO:s beslut kan i sin helhet laddas ner här.
Stöd Kriminalvårdsmagasinets bevakning av Kriminalvården »
Artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.