En glass i mörkläggningens anda

Det lokala häktet var ansvariga, men personalen kom från anstalter och häkten i hela regionen. Rättegången som skulle hållas innehöll en blandning av medialt kända och tidigare långtidsdömda.

Man höjer säkerheten och inför allmän inpasseringskontroll, som är ett speciellt lagrum, vilket inte funnits i regionen tidigare. Den handplockade personalen får information om vad som gäller, om vilka rutiner som ska gälla. Man är tydlig med vilka restriktioner de häktade har och att vi inte får äventyra säkerheten på något sätt. Allt skulle hanteras av de handplockade och all hantering hade strikta rutiner.

All inblandad personal var rutinerad, de förstod instruktionerna och var väl medvetna om vilka häktade man skulle hantera under några veckor. Man såg det nya uppdraget med spänning och engagemang. Alla ville göra ett bra och korrekt arbete, enligt mig själv så hade ansvarig handplockat rätt personal med ett bra förhållningssätt mot de häktade och inför uppdraget.

Redan dag två så kommer den regionala säkerhetsexperten på besök. Det första som sker är att han tror sig inte behöva gå igenom den uppsatta säkerhetskontrollen som gäller samtliga besökare. Vilket blir en diskussion, som han så klart med motstånd accepterar. Han ber om att få prata med en av de häktade som då hade ett ganska stort mediaintresse.

Den regionala säkerhetsexperten kommer senare tillbaka och ber återigen om att komma i kontakt med samma intagna. Denna gång har han med sig glass, som han köpt i en butik i anslutning till häktet, som han ska bjuda den intagna på. Vi andra står som frågetecken. Men han menade att man beslutat att det är ok! Jag såg det dock mer som en personlig handling och att de kanske tidigare haft med varandra att göra.

Jag vet inte hur det var med saken om det fanns något sådant beslut. Men det var inget som innan informerades kring eller som vi fick se ett beslut på.

Jag vet bara att varken jag eller de kollegor jag jobbade med hade kunnat göra så eller ens haft tanken på att göra, så då det strider mot allt man fått lära sig och mot de säkerhetsinstruktioner som förevisades innan uppdraget.

Det kan tyckas vara en skitsak, bara lite glass, men det visar på något som jag kommer att återkomma till i senare krönikor vad gäller konstiga beslut och mörkläggning av handlingar som utförs av personal med högre befattningar.

Man inför en förhöjd säkerhet, men den ska inte gälla högre tjänstemän. Man har en privat relation med den intagna som i detta fall för mig var tydlig. Vi hade fullt upp så det ifrågasattes inte mer utan man struntade i det.

Jag menar att man äventyrar säkerhetsrutiner och samtidigt visar att man behandlas olika som personal och som häktad/intagen.