Mitt hem är min borg, sas det förr…

Den gode Bubbis berättade att jag inte är ensam om och lyfta frågorna runt en bostadspolitik värd namnet. Han hade just läst en insändare i ämnet i en av huvudstadens största tidningar. Han beskrev de utmaningar som ”de återanpassade” har att ta tag i när de sonat sitt brott till individ och stat.

Skönt att man inte är ensam om att se vart politiken tar oss nu.

Insändaren siktade in sig på politikens eventuella avsaknad av filosofi, när det kommer till de som nästan avtjänat sina straff. Det kan knappast finnas något viktigare än att de har något att komma ut till eller?

OM straffen eller, lite pretentiöst uttryckt, investeringen i dem som förbrutit sig mot våra gemensamma lagar och regler skall ens ha någon effekt och mening. Ja, då måste det också finnas ett utslussningssystem värt namnet? För hur skall något kunna bli bättre av att stå utanför grindarna i de kläder man hade när man flera år tidigare anlände till samhällets omsorgsfulla fostrande famn? ”Bättre ut än in”?

Filosofi eller livsåskådning? Enligt mig finns det inget överflöd av filosofi. Det vi ser nu är fas tre eller möjligen fyra på ett arbete som började redan på 1980-talet. Det var runt 1985–1986 som Centerpartiet genom Marianne Karlsson väckte förslaget att privata aktörer skulle driva anstalter. Allt i humanismens namn självklart.

Lite drygt 30 år senare var det Moderaternas Göran Lindblad som lämnade in en motion som hette ”Privata Fängelser” (läs mer här). Andemeningen var precis som varje gång något privatiseras i vårt älskade Sverige. Det skulle bli bättre, billigare och enklare. Jag skiter i att peta i den smörjan nu och nöjer mig med att konstatera att det varit ett riktigt lyft för skolan, sjukvården och omsorgen om barn och gamla. Självklart har SJ varit en riktig fullträff precis som elnätet.

Enligt mig är det samma mekanismer som alltid, vårt gemensamma ägande säljs ut av den politiska eliten till ett privat näringsliv som inte gör annat än drömmer om få bidra positivt till ett fungerande samhälle. Miljardvinsterna som landar i deras fickor är naturligtvis en ren tillfällighet. Oligarker som de säger om de kommunistiska diktaturerna öster ut, som vi gör miljardaffärer med år efter år utan invändningar så länge vi inte blir påkomna.

Undrar vad den gamle socialministern Gustav Möller (S) (1884–1970) skulle tycka? Och vem är nu detta? Jo, det var mannen som gett upphov till uttrycket som följer inunder.

”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”

Ett yttryck som med glädje har använts av Moderaternas, Socialdemokraternas och Svenskt Näringslivs representanter under många år. Och det har som bekant gynnat Wall Enberg.

Högskolepoäng eller ej, men visst känns det som om man med hjälp av röven och en krita kan räkna ut att återfallsprocenten kommer att skjuta i höjden ytterligare?

Visst kommer fler att låsas in utan tidsbestämt straff, och därmed har man lyckats att ta bort allt hopp från människan.

”Jag funderar ibland över dom som har medel
att betala min mat och min säng.
När så många av dem som släpps ut härifrån
så snart är tillbaka igen”
(Björn Afzelius, Dialog i Mariagränd. 1974)

En klok människa den där Björn Afzelius, det kommer en vers till efter sista stycket som kan vara väl värd att fundera över för dem som sitter just nu.

Enligt myndigheten själva har 46% av de intagna fått en psykiatrisk diagnos under sin tid av omsorg hos Kriminalvårdens anstalter.

Det handlar dels om depression och ångest (hur kan det vara möjligt?) Det handlar också om ADHD, autism och till det PTSD och andra psykiska sjukdomar eller beteendesyndrom.

Myndighetens utmaningar minskar inte när det kommer till beroendesjukdomar.

Enligt myndigheten Kriminalvården har cirka 75% av de som åtnjuter samhällets stöd för återanpassning ett beroende av alkohol eller droger. Vill inte vara petig, men droger är droger. Det vet varenda människa som någon gång eller två tagit ett återfall.

Därför måste Gunnar Strömmer (M) och Teresa Carvalho, rättspolitisk talesperson (S) sluta upp med populismen och gullandet med brunhögern.

För om tre av fyra har en beroendesjukdom och nästan hälften en psykiatrisk diagnos.

Är då fängelset bara ett straff, eller också en plats där samhällets misslyckanden samlas?

Är myndigheten Kriminalvården rätt rustad för uppgiften?

Att åtnjuta samhällets vård har sällan varit enkelt. Några har fått fantastisk hjälp och har kunnat tillgodogöra sig den, men det är långt ifrån alla som lyckats. Enligt mig och mitt sätt att se det är det dags för en ”nollvision” när det kommer till återfall i missbruk eller brottslighet även inom Myndigheten Kriminalvården.

Väljer vi inte det så kommer Kriminalvården bli en version av hotellkungen Petter Stordalens hotellimperium.

En privatisering och utförsäljning av Kriminalvården kommer att ge nya konglomerat vars enda uppgift kommer vara att se till att ha lappen ”fullsatt” på grinden. Och som bekant är näringslivet idag mångfalt skickligare än de myndigheter som skall granska dem.

Det är stentufft på många kåkar idag. Överbeläggning och panikåtgärder är en del. Bristen på personal, och då avser jag ”rätt” personal, är ett stort hot mot de intagna och deras möjligheter till att revanschera sig. Det tuffa samhällsklimatet och politiken på kåkarna gör att många har fullt upp att bara överleva.

”Hur har dom mage att kalla det vård
När man tvingas leva ett konstgjort liv
Och vad dom egentligen menar med återanpassning
När man förnedras här hela ens tid”
(Björn Afzelius Dialog i Mariagränd 1974)

Tack ”Bubbis”, all styrka till Förtroenderåden runt om i landet önskas.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.