”Våldtäkter är vanligare än många tror”

Efter tidningen Arbetets grävande reportage om problemen med våldtäkter och andra sexuella övergrepp mellan intagna på landets fängelser, så har flera fängelseanställda kontaktat Kriminalvårdsmagasinet för att berätta om hur deras verklighet ser ut. Kriminalvårdens officiella hållning är att de ser Arbetets reportage som mycket viktigt och allvarligt, och att de ser allvarligt på alla former av våld mellan intagna.

– Vi gör kontinuerligt analyser av säkerhetsläget i myndigheten och delar observationer och rekommenderade åtgärdsförslag löpande. Vi har också en säkerhetsmedveten personal i klientnära miljöer. Tyvärr gör den slutna miljön och maktstrukturerna mellan de intagna det svårt att för oss att få vetskap om sexuella övergrepp. Att bli utsatt för sexuella övergrepp är också förknippat med skam, uppger Björn Boode, pressekreterare på Kriminalvården.

Saknar rutiner

Arbetet avslöjade även att Kriminalvården inte har några specifika rutiner för att förebygga sexualbrott. Det här är något som myndigheten tidigare fått JO-kritik för.

Finns det några fasta rutiner/strategier för att förebygga sexualbrott?

– Vi har metoder och rutiner för att förebygga och hantera olika former av incidenter. Vi har även ett uppdrag som ska bland annat resultera i tillgänglig kunskap om sexuella övergrepp, trakasserier och andra sexuella kränkningar mellan klienter som ska vara klart senast sista oktober. Syftet är att få en uppdaterad lägesbild hur allvarlig situationen är och vad myndigheten kan göra åt att minska riskerna, menar Kriminalvården.

Går inte att få bort risker

Kriminalvården menar också att det inte är möjligt att helt få bort risker i deras miljö. Men de ser löpande över metoder för att minska risken för sexualbrott, och ”personalen medvetandegörs om problematiken och är vaksam på gruppdynamiken mellan de intagna”.

När Arbetet letade efter incidentrapporter och polisanmälningar som kunde styrka händelser som både personal och intagna berättade om, så hittade de ibland inget sådant. Detta trots att kriminalvårdare detaljerat berättat om specifika fall av sexualbrott på anstalten.

Hur ser arbetet ut med utredningar och konsekvenser när sexualbrott misstänks eller uppdagas?

– Det är ytterst polis som utreder brott och domstol som konstaterar om något brottsligt har inträffat. Kommer misstankar till vår kännedom görs incidentrapporteringar och därefter vidtas åtgärder, och beroende på vad som har skett leder det till en polisanmälan. Den drabbade får stöd och vård.

Personalen hjälplösa

En anställd som arbetar på en anstalt med högsta säkerhetsnivån ser betydligt dystrare på alla sexuella övergrepp.

– Ett stort problem är att inga fler resurser finns tillgängliga för misstänkta sexuella övergrepp än det gör för att till exempel leta efter en misstänkt mobiltelefon. Sexuella övergrepp är bara ännu en ”incident” som ska hanteras. Jag har själv rapporterat in misstänkta situationer vid två tillfällen, men inget har ens utretts. Hade de som bestämmer på hk [huvudkontoret. reds. anm.] verkligen velat vidta åtgärder, då hade man sett till att sätta in särskilda resurser för när det finns misstankar om att en klient är utsatt. … Risken är som störst under dygnsvilan, om det då finns iakttagelser om att någon är utsatt av en som de är boende med, då kan man sätta av personal under natten för att göra extra kontroller. Men så länge man inte vill avsätta resurser och särskilt fokusera på sexualbrott mellan klienterna, då kommer vi som jobbar med det dagliga arbetet fortsätta stå helt hjälplösa och inte kunna stoppa övergreppen. Och de måste stoppas för våldtäkter är vanligare än många tror, säger kriminalvårdaren.