Jorden runt på 80 dagar

En fantastisk bok på många sätt och jag kan rekommendera den för så väl unga som inte längre fullt så unga. Phileas Fogg och hans lojale medresenär och uppassare Passepartout blir prövade på så många olika sätt. Att 1872 kunna ta sig runt jordklotet på 80 dagar var en prestation som heter duga, även om äventyret är av det litterära slaget.

Tycker ändå att boken väcker en del frågor som gör att jag funderar på vår samtid och våra anhöriga som för tillfället befinner sig i samhällets omvårdnad.

Jag har en del kontakt med människor som just nu ”sitter” och en del andra som sonat sitt brott och försöker hitta en fungerande vardag. De har oftast samstämmighet i sina berättelser.

Hur kan det komma sig att vår litterära vän Phileas och Passepartout fixade jorden runt på 80 dagar när Kriminalvården inte kan leverera brev eller paket till de intagna på flera månader och det handlar om kanske 180 meter?

Kan säga att även jag har erfarenhet av den kanske lite tröga postgång som verkar råda inne på en del anstalter. Köpte 2025-07-25 fyra böcker till min anhörige och trots påtryckningar ligger böckerna kvar i ”förrådet” nu idag, den 24 april 2026, när jag skriver denna krönika.

Är det en extra bestraffning det handlar om eller är det meningen att de inlåsta skall lära sig något av myndighetens sätt att hantera deras post och kommunikation med anhöriga och andra saker som också behöver skötas trots att man sitter…?

Har köpt en massa litteratur och det har varit så mycket strul med postgången så att jag undrar om vi snart inte skall gå över till ”röksignaler & flaskpost”, det känns ju inte som om det skulle försämra möjligheten till dialog med dem vi håller så kära.

När jag söker på nätet och försöker finna svar så är det inte helt enkelt att förstå alla gånger. Självklart en sak för dem som sitter i häkte eller ännu inte fått sin dom. Men de som suttit mer än halva sin tid och ändå har svårt att få in sin post på rummen?

Läser bland annat följande:

Enligt Fängelselagen 2010:610 skall post hanteras utan onödigt dröjsmål. Det står också att intagna har rätt till kontakt med omvärlden.

Antar att det är en smal sak att kolla upp detta i och med att det finns ankomstdatum?

Som jag skrev tidigare, så har jag fått ett flertal påpekande runt post och paketutlämningen från flera håll. Och har fler erfarenheter av hur anstalter medvetet valt att sabotera möjligheterna till en schysst kontakt mellan de som straffas på insidan och de som straffas på utsidan.

Men som jag också skrivit i tidigare krönikor, så har vi även fått mycket bra bemötande från annan personal och vi har flera gånger sett hur den anställda vänt ut och in på sig för att försöka göra våra kontakter med Kriminalvården så bra som möjligt!

Ömsom ris, ömsom ros, alltså. Tyvärr blir det oftare ris än ros.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.