Tillgänglighet är en demokratifråga

Tillgänglighet ingår också inom rättighetslagar såsom LSS. Och när jag kikar på exempelvis NPF (Neuropsykologiska funktionsnedsättningar) och myndigheten Kriminalvården, så väcker det både frågor och oro för mig.

Efter en snabb koll på Google ser jag att 25-40% av de intagna har en diagnos och ofta då ADHD, och i flera fall finns det då också samsjuklighet vilket innebär fler diagnoser än bara ADHD. Lägg på minnet att jag skrev ”har en diagnos”.

Skall använda ett par ord jag inte är helt förtjust i, men gör det i alla fall, så ni får stå ut med en smula fördomsfullhet. Herrar brukar ”killgissa” och damer brukar tala om ”mörkertal”, och det är väl lite samma sak tänker jag utan att veta om det har någon bärighet.

Och när jag nu då ”killgissar” så tänker jag att det snarare handlar om 40-60% som har en diagnos, med tanke på de som inte ännu fått sina diagnoser. Vill jag då krångla till det ställer jag frågan, hur många inom Kriminalvårdens personal bär på en bokstavskombination eller två? Och jag vill vara tydlig med att jag har inga som helst invändningar emot att ha personal med NPF-diagnos, tänker att det faktiskt kan vara en tillgång om myndigheten väljer att utnyttja den kunskapskällan på rätt sätt.

När bokstavskombinationerna kom så gjorde de det för att vara ett stöd för dem som drabbats. Min uppfattning är att tanken var god, men att det som vanligt blivit en miss mellan lagstiftaren och budgetansvariga. För att vara en smula tydligare så menar jag så här: vi instiftar lagar med undantag och utan finansiering, något som minskar tillgängligheten.

Detta leder enligt mig i många fall till år av lidande helt i onödan, både för dem med diagnoser, men också för dem som drabbas av de brott som är vanliga. Och så var det inte tänkt!

Precis lika lite var det tänkt att vi skulle få se en privatiseringsvåg inom samhällets kärnområden, men nu är vi där och idag kan du köpa diagnoser till lägstbjudande, men i en tid av kartellbildningar och välfärdspirater så blir det snarare tyvärr till högstbjudande.

Men kanske är jag orolig i onödan? Hörde vid något tillfälle en representant för Svenskt Näringsliv som sa att ”marknaden är självsanerande och behöver inte kontrolleras”. Och är det något vi idag behöver så är det självsanering. En självsanering som förhoppningsvis ökar tillgängligheten och stärker demokratin.

Avslutar med en passande dikt av Moniqa Klintstrand Öberg som fastnat i mig:

Missförstådd, hånad och skör

du går genom livet och stör

Koncentrationssvårigheter och DAMP

ger en inre ständig kamp

Intrycken flödar i aldrig sinande ström

Trots otaliga försök får du aldrig beröm

Din attityd kan verka kaxig och tuff

Men är din osäkerhets bedrägliga bluff

Inuti ett vilset barn med ömhetstörst

Söker bekräftelse när oredan är som störst

Se min kreativitet och glöd

istället för att banna mig i min nöd!

När ska andra någonsin förstå

De säger: – Du kan bättre än så

om du bara lägger manken till

och försöker sitta still.

Att just detta är ditt problem

ger födelsen av detta poem.

Från gryende morgon till slumrande kväll

Du gör ditt yttersta för att vara snäll

Din levnadsram behöver vara stram

din oro lugnas av värmande kram

Missförstådd, hånad och skör

Du går genom livet och stör