”Jag är fri, jag har sonat mitt gräsliga brott”

Jag är fri, jag har sonat mitt gräsliga brott skrev den gode Evert, men håller den textraden idag och hur kommer det att se ut i framtiden? Kommer det i framtiden att ens vara möjligt att sona sitt brott, eller i vissa fall andras?

Jag läser i bladet om människor med mer än trettio verksamma år inom samma yrke, som får lämna sin anställning för att de har ett barn på anstalt.

Jag läser om människor som efter femton yrkesverksamma år på samma arbetsplats får lämna på dagen då de växlat ringar med en person som kör motorcykel och har väst med ryggmärke. Skall tillägga att personen jag läste om inte tillhörde de mer busiga en-procenten av MC-åkare, utan en ”vanlig” klubb utan kopplingar till de kriminella motorcykelåkarna.

Hur blir det inte då för systrar och bröder när de kliver ut genom grindarna och har varit föremål för rättsvårdande myndigheter? Kommer ett utdrag ur belastningsregister innebära att de för alltid är ovälkomna på arbetsmarknaden?

Ok, kanske de inte är lämpliga att jobba som livvakt för toppolitiker eller näringslivstoppar inom försvarsindustri eller kärnkraftsutveckling. Men vad gäller för åldringsvården eller sjukvården? I kassan på någon av de stora matvarujättarna? Personlig assistent till trafikoffer eller individer med NPF-diagnoser? Baka en pizza i Jordbro? Ska synder från det förflutna även diskvalificera dem från dessa typer av jobb?

Hur länge ska en bestraffning få fortgå för ett brott man enligt lag ska ha sonat?

Är det rimligt att man vägras anställning alternativt kickas för ett brott någon annan begått eller begår? Hur gör man en nystart efter avtjänat straff om det finns ett hinder framför en i fem eller tio år, för inte är man väl då fri?