Tidöregeringen satte tourniquet, men sen då?

En tourniquet är ett avsnörande förband som kan placeras på ben eller armar vid livshotande blödning när det inte räcker att lägga ett tryckförband. Man placerar tourniqueten ungefär 5-8 centimeter ovanför blödningskällan och syftet är helt enkelt att förhindra att blod pumpas ut i den extremitet (kroppsdel) som har en livshotande blödning.

När jag i militära sammanhang lärde mig att sätta tourniquet fick vi lära oss att vi skulle anteckna vilket klockslag den sattes eftersom den inte får sitta kvar hur länge som helst då det kan innebära risk för såväl permanenta nerv- och muskelskador som vävnadsdöd. Vi fick dessutom lära oss att högt ropa: “SÄTTER TOURNIQUET!” för att sjukvårdspersonal skulle göras uppmärksamma på att det gjorts. Det är nämligen bara sjukvårdspersonal som får konvertera (plocka bort) en tourniquet eftersom det bland annat kan innebära att den livshotande blödningen fortsätter eller att toxiska metaboliter som bildats i den avsnörda extremiteten frisätts och kommer in i blodomloppet.

Den repressiva kriminalpolitiken som Tidöregeringen har fört de senaste fyra åren har förvisso kanske stoppat livshotande blödning, det säger jag inget om. Desperate times call for desperate measures som man brukar säga. Det jag ställer mig frågande till är om man verkligen gjort en korrekt bedömning av om det var ett tryckförband eller en tourniquet som behövdes.

Vi är alltför många anhöriga på utsidan som förlorat all meningsfull kontakt med våra anhöriga inne på anstalt. Permissioner nekas, telefon- och besökstillstånd återkallas med hänvisning till att det skulle kunna finnas en risk att vi anhöriga medverkar till allvarlig brottslighet trots att absolut ingenting tyder på att så skulle vara fallet. Ett avsnörande förband 5-8 cm från blödningen.

Vad var riskerna med en tourniquet nu igen? Permanenta skador i den avsnörda kroppsdelen om den lämnas på för länge. Risken att det byggs upp toxiska metaboliter i extremiteten som frisätts när tourniqueten plockas bort. Det är helt säkert fler än jag som långsamt tappat förtroendet för systemet när vi fallit offer för godtyckliga riskbedömningar och rättsosäkra beslutsprocesser.

När vi, trots att vi levt fullständigt laglydiga liv, med bara några meningar på ett papper, utmålas som potentiella risker. Meningar som dessutom blir allmänna handlingar om vi vill överklaga. Det verkar inte finnas någon plan för när det avsnörande förbandet ska plockas bort. Ingen med rätt kompetens finns på plats för att göra det. Tidöregeringen skrek “SÄTTER TOURNIQUET!” men de stängde ute alla med kompetensen att plocka bort den igen.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.