När vården stannar vid grindarna

Tanya, som egentligen heter något annat, är multisjuk, med en lång rad diagnoser och omfattande LSS-stöd i samhället. Hjälp med tvätt, städning, disk, ledsagning och läkemedel var dokumenterat och beviljat innan hon skulle inställa sig på anstalten. Men inne på fängelset blir stödet något annat: oregelbundet, bristfälligt eller helt frånvarande.

I början får hon en ställbar säng, hjälpmedel och tillfällig assistans med personlig hygien. Snart upphör även det. När hon ber om hjälp i vardagliga moment möts hon av en replik från personalen:

– Vadå, ska jag hjälpa dig att bädda sängen?

Det är i medicineringen som förändringarna blir som allvarligast.

Ett krampanfall som kunde undvikas

Kvinnan uppger att anstaltens läkare, Jan Lindén, börjar ta bort hennes läkemedel utan samtal, undersökning eller plan. Detta bekrätas av journalanteckningar som Kriminalvårdsmagasinet tagit del av. Gabapentin försvinner först, ett läkemedel hon tagit länge mot nervsmärta och fibromyalgi.

Kort därefter får hon ett kraftigt krampanfall och förs med ambulans till sjukhus, där hon blir inlagd i tre dagar. Tanya berättar att neurologen på sjukhuset reagerar och ringer direkt till Lindén:

– Du får inte plocka bort de här medicinerna. På grund av att du har gjort det här har du framkallat krampanfallet.

Trots det fortsätter läkemedel att tas bort, ett efter ett. Den muskelavslappnande medicinen försvinner, liksom D-vitaminet och magmedicinen. Hon beskriver att hon till slut inte kan äta och går ner över tio kilo.

En vård som inte går att nå

I sin cell sparar hon sjukvårdslapparna hon lämnat in. De ligger vikta i en hög, alla obesvarade. Hon berättar att hon upprepade gånger försökt nå sjukvården utan att få komma ner.

När hon får feber och bihåleinflammation ber hon om att få gå till närakuten under sin permission. Svaret hon får är att hon då kan nekas att ta in antibiotikan efteråt. Resultatet blir att hon inte får vård vare sig inne på anstalten eller ute i regionens vård.

Även influensavaccinet uteblir, trots att hon tidigare fått det årligen eftersom hon är riskpatient. På anstalten bedömer Lindén att hon inte längre är en sådan.

”Han leker med min hälsa”

Sedan ankomsten till Beateberg har hon inte lämnat ett enda blodprov. Hon beskriver situationen som ett medicinskt vakuum.

– Han bara tar bort saker utan förklaring. Han leker med min hälsa.

När hon försöker ta reda på vem som är ansvarig för läkaren får hon olika svar. Hon säger att varken vakter eller vårdpersonal kan berätta vem som står över honom.

Lindén: ”Han arbetar i enlighet med gällande riktlinjer”

När Jan Lindén får möjlighet att bemöta kritiken svarar han inte själv. Via sin receptionist lämnar han följande kommentar:

– Han arbetar i enlighet med gällande etiska och medicinska riktlinjer. Det är hans enda kommentar.

Ingen ytterligare svar ges på de frågor som ställs.

Kriminalvården: inget LSS-ansvar

När Kriminalvården får frågor om LSS-stöd svarar Kristina Granqvist, senior expert på myndigheten, att insatser enligt LSS inte följer med in på anstalt.

– Det finns alltså inget direkt LSS-ansvar, men Kriminalvården ska […] samverka med socialtjänst och hälso- och sjukvård.

På frågan om en person med LSS-beslut riskerar att förlora sitt stöd är svaret tydligt.

– Nej.

Hon förklarar också hur ansvaret för medicinska beslut är organiserat.

– Det finns ett övergripande ansvar på vårdgivarnivå (generaldirektören), ett regionalt ansvar på verksamhetschefsnivå och ett individuellt ansvar för yrkespersonerna.

Någon statistik över nekad vård förs inte.

– Ingen i vården, vare sig i offentlig eller privat, för statistik på detta.

JO: kritik uteblir trots anmälningar

Flera anmälningar till Justitieombudsmannen (JO) rör sjukvården på Beateberg och läkaren Jan Lindén. Ingen av anmälningarna har lett till kritik.

I beslut 10315-2024 skriver JO: “De uppgifter som du lämnat kan därför ändå få betydelse i tillsynen.”

Formuleringen är återkommande i ärenden som avslutas utan åtgärd.

”Vi är sjuka på riktigt”

Tanya säger att hon inte tänker vänta längre.

– Jag kommer gå högre upp med det här nu. Jag bryr mig verkligen inte. För någonstans räcker det. Vi måste också få vår röst hörd.

Hon betonar att det är många som drabbas av bristerna i sjukvården.

– Jag är inte ensam. Det här händer flera här inne. Jag har hört hur de pratar om oss som gnälliga, som överdrivna. Men vi är sjuka på riktigt.

Tanya är idag frigiven och har fått tillbaka alla mediciner och återigen börjat få den vård hon har rätt till. Men till följd av bristerna i sjukvården under hennes tid i anstalt, så har vissa besvär förvärrats och nya diagnoser uppkommit.

______________________________

FAKTA: Sjukvård på anstalt

• Frihetsberövade personer har en lagstadgad rätt till hälso- och sjukvård som är likvärdig med den som ges i övriga samhället.

• Kriminalvårdens generaldirektör är formell vårdgivare.

• Verksamhetschefer och legitimerad personal bär det medicinska ansvaret.

• Ingen statistik förs över nekad vård.