Publicerad 2026-08-29
Vi har haft ett träningsredskap bestående av två mindre läderremmar i över ett år. Allt har funkat felfritt, ändå har dessa två läderremmar på något magiskt sett plötsligt blivit en säkerhetsrisk.På Kumla finns inga vidare träningsmöjligheter, vi har ett löpband och ett litet rum på cirka tre kvadratmeter som är vårt så kallade gym. Detta är till alla 20 personer som är på avdelningen, en avdelning som är för 10 personer men Kriminalvården har dubblat antalet intagna utan hänsyn till utrymme.
För cirka ett år sedan fick vi en gymställning till promenadgården som jag var med och byggde. Ett otroligt bra beslut av Kriminalvården och som har uppskattats av oss intagna. Denna ställning är i stål och är till för chins, armgång och liknande övningar. Då insåg jag ett problem som jag ville lösa med Kriminalvården, det kommer inte gå att nyttja ställningen något vidare när det blir vinter och is. Så jag tog den rätta vägen via textilfabriken på jobbet och pratade med säkerhetspersonal (SÄK) om att få in eller tillverka så kallade dragremmar, på detta sätt kan vi intagna nyttja ställningen även när det är vinter och kallt ute. Dragremmarna används även med fördel för att inte riva upp händerna, speciellt i kylan då ställningen är gjord i stål.
Jag fick faktiskt godkänt av ansvarig personal att på min sysselsättning själv få sy två par dragremmar till varje avdelning. Detta har fungerat otroligt bra och jag och flera andra från min avdelning har kunnat träna hela vintern ute och använt ställningen som man trodde att Kriminalvården ville. Fram tills idag.
Idag kom vakter ut på promenaden och sa att vi absolut inte får träna med dessa remmar av tyg, det är en säkerhetsrisk. Jag berättade då att detta är godkänt av SÄK och att vi gjort det utan problem i över ett års tid. Efter promenaden kom en SÄK-ansvarig och pratade med mig och sa att det är numera världens säkerhetsrisk att ha en textilbit eller två på 20 centimeter på promenaden. Jag försökte förklara att det är en skaderisk utan och hur ska vi kunna träna och få ett bra grepp på stålstänger under vintern, men det ville inte man lyssna på, istället blir jag som vill göra det på rätt väg motarbetad.
Sen är det rätt komiskt att han som tog beslutet om ett viktigt träningsredskap är en överviktig gubbe som varken kan lyfta sig själv och ännu mindre visste vad en dragrem var eller hur den används. Han är dessutom medveten om att det fungerat felfritt i över ett år, men nu helt plötsligt är det en säkerhetsrisk. Kriminalvården låter människor som inte kan någonting om träning fatta beslut om träningsredskap. Kriminalvården fattar dessutom beslut som bevisligen är fel, hur kan dragremmarna efter ett drygt år plötsligt ha blivit en säkerhetsrisk?
Av: Jesper Hansson, intagen på anstalten Kumla
Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
Stöd Kriminalvårdsmagasinets bevakning av Kriminalvården »

Artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.