Emil

När jag frågade om hans skolgång berättade han att han inte hade betyg från grundskolan. Han hade enligt egen utsago varit i skolan ”en månad i sjuan, en vecka i åttan och en dag i nian”.  Han sa sig ha svårast för matte och engelska så jag sökte efter lärare till honom. Tyvärr kom ett avslag, just då fanns inga lediga lärare, men vi gjorde en ny ansökan samtidigt som han började läsa svenska för mig under tiden.

Någon vecka senare fanns det lediga lärare så Emil läste tre ämnen, vilket inte är så vanligt bland hans medintagna. Han la fokus på matte och engelska men kämpade på med svenska också.

I början när han fick kritik eller kompletteringar på sina uppgifter blängde han ilsket på oss. Han brukade visa ett speciellt finger och sen gå ut igen och fortsätta jobba. Hans dåliga skolresultat visade sig snabbt. Han hade stora svårigheter att plugga vilket hans grova ADHD var en del av förklaring till. Hade han inte haft rakat huvud hade han slitit av sig håret de första veckorna. Han gav dock allt han hade. Han satt oftast i kapprummet för det var tyst där, och han kom in och ville att vi skulle rätta hans uppgifter direkt för att sen gå tillbaka till kapprummet och fortsätta.

Ett genombrott i matten kom när den andra läraren försökte hjälpa honom att förstå decimaltal, (tex 3,2 – 1,5). Helt plötsligt sken Emil upp. “Det är ju samma som gram”, utbrast han och efter det var matten inte lika svår som innan. Med tiden gjorde han framsteg på framsteg. Hans attityd ändrades allt eftersom. Vi brukade få en kram när han kom och när han gick, och han slutade visa fingret.

Emil blev också en expert på att hitta sötsaker. Hade vi godis eller kakor någonstans i vårt arbetsrum så hittade han det. Oavsett bakom vilka lås vi hade gömt det. Likaså försvann det lite pennor när han var i närheten. Det var ju enklare att ta en i stället för att hålla reda på den han hade fått.

Han blev också mer och mer personlig med tiden. Han berättade att hans pappa suttit inne större delen av barndomen och hur jobbigt han tyckte det var att åka och besöka honom. Han berättade också att hans mormor brukade häfta fast honom med häftapparat i väggen när hon tyckte att Emil var för orolig och inte kunde vara still.

Emil kunde också vara väldigt rolig. En dag berättade han att han hade skrivit en hemställan för att få in en gitarr. Han fick avslag. Han skrev då en ny på en luftgitarr, men fick avslag på det också. Jag lovade honom då att jag skulle smyga in en luftgitarr till honom.

När Emil skulle lämna anstalten hade han tre betyg med sig i bagaget och förhoppningsvis bättre förutsättningar att klara sig bra på utsidan. Och dagen efter han åkt kom en annan kille från Emils avdelning med en stor hög pennor som Emil hade lämnat till oss.

Av: Åsa Wessand

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.