Krönikor – Kriminalvårdsmagasinet

KVM

Kriminalvårdsmagasinet

Personalkrönika

Tystnadskulturen är Kriminalvårdens stora utmaning

När jag började inom Kriminalvården för ett antal år sedan var jag motiverad till att bidra till ett tryggare samhälle. Jag kände inte till verksamheten så väl, men fick en bra uppfattning i samband med anställningsintervjun. Tänk om jag då hade haft en spåkula och kunnat se situationen nu i början av 2026.

Intagenkrönika

”Det ska bara se bra ut”

Hur kan en organisation som Kriminalvården ha en roll att hjälpa andra när dom själva är i ett så förvirrat tillstånd, utan bra rutiner eller fungerande system? Det är lika ologiskt som om en advokat skulle arbeta som en kirurg.

Ett bättre 2026 – tjänstemannaansvaret återinförs?

Läser i sociala medier att ”landsfader” tillika statsminister Ulf Kristersson (M), vill återinföra tjänstemannaansvaret tillsammans med Tidö-Ligan. Då finns det kanske möjligheter till ett bättre 2026 trots allt, eller? Vi får väl se, men först...

Intagenkrönika

Min sista jul i fängelse?

Detta blir min 17:e jul som jag sitter i fängelse. Jag har varit in och ut hela mitt liv. Kåken har varit mitt andra hem. Men jag vill inte vara här. Nu har jag kanske fått motivationen som krävs för att hålla mig borta.

Personalkrönika

”Vi vågar inte säga emot”

Vi arbetar på en anstalt i säkerhetsklass 2, och här finns många problem. Vi och kollegorna försöker få ledningen att lyssna, men varje gång någon ”klagar” så tystas det ner. Sen ”uppmuntras” vi att sluta klaga eftersom det kan påverka vår karriär.

Gästkrönika

Politikernas tramsande

I Sverige stiftas allt fler repressiva lagar. I ena ändan skärps straffen till nästintill livstids fängelse för de flesta brott som i straffpåföljdshänseende inleds med ordet grovt. Kan man bara sätta grovt framför brottet verkar det inte finnas några gränser för påföljden.

”Ingen bryr sig”

Jag muckade precis, mindre än en månad sen. Jag har ingenstans att bo, ingen inkomst och ingen bryr sig.

Anhörigkrönika

När röken blir till eld och rättsstaten brinner

Att Sverige är en fantastisk rättsstat är en vacker tanke, men vi måste våga erkänna att det inte längre är hela sanningen. Allt oftare blir det fel hos landets domstolar.

Piskorna viner, men var är morötterna?

Det känns rätt hopplöst att ta sig vidare med krönikor och texter om Kriminalvården just nu, detta då det regnar nya förslag om hårdare tag från politikerna i en aldrig sinande ström. Var ska man liksom börja?

”Mördar-Anders det är jag, det är jag”

I Eritrea sitter maken, pappan och journalisten Dawit Isaak fängslad sedan 2001 utan rättegång. Oavsett färg på regeringen så har svenska konsulatet och ambassaden inte gjort särskilt mycket för att hjälpa honom. Men ändå vill jag hävda att rött är bättre än blått, inte minst när det gäller kriminalpolitiken.

Rädsla, skam och oro som anhörig

Som anhöriga till en intagen är det väldigt många som känner ett närmast kaosartat tillstånd när det kommer till känslolivet skulle jag tro.

Personalkrönika

En konstig personalpolitik

Det är ju ingen hemlighet att Kriminalvården söker mycket folk. Men tar de verkligen vara på den kompetens som finns?

Intagenkrönika

Otydliga regler kan ge misskötsamhet

Det finns regler för hur mycket hygienartiklar en intagen får ha i sin cell, men dessa regler är otydliga. Och skulle intagna bryta mot dessa otydliga regler, då kan de rapporteras för misskötsamhet, som i förlängningen kan medföra att den villkorliga frigivningen skjuts fram.

Tillgänglighet är en demokratifråga

Tillgänglighet är enligt mig en av vårt gemensamma samhälles viktigaste ord, och det är av den enkla anledningen att tillgänglighet i förlängningen är en fråga om graden av demokrati.

Intagenkrönika

”De behandlade mig som en människa”

Förra året greps jag och hamnade på häktet i Nyköping. Tidigare har jag varit häktad på många olika häkten och min upplevelse har alltid varit en skräckupplevelse, men på Nyköping behandlades jag som en människa.