Krönikor – Kriminalvårdsmagasinet

KVM

Kriminalvårdsmagasinet

Mellan grå och blå

Att som intagen öppna upp sig för en kriminalvårdsanställd är inte lätt. De i blå uniform ska hålla de i gråa anstaltskläder inlåsta, det är inte en bra grund för att skapa förtroende. Men det finns personal som lyckas överbrygga dessa motsättningar.

Intagenkrönika

Två år utan vinterjacka – är det rimligt?

Det är kallt och minusgrader just nu runt om i hela Sverige, är man inte frihetsberövad kan man köpa en jacka för att klara kylan. För oss intagna på Kumla är läget helt annorlunda.

Personalkrönika

Det handlar inte om straff, utan om återuppbyggnad

Kriminalvården. En värld många känner till, men få har en verklig förståelse för. En av Sveriges största myndigheter, där dörrarna är låsta och verkligheten bakom taggtråden är osynlig för de flesta. För mig har Kriminalvården, trots sina brister, blivit den plats där jag försöker göra skillnad för den enskilda.

Personalkrönika

Våldet ökar – inte de intagnas fel

Antalet våldsincidenter på landets anstalter och häkten har ökat och fortsätter öka, men det är inte de intagnas fel, skriver en kriminalvårdsanställd.

Tvåhundrasexton dagar

Idag, måndag den 9 februari, är det 216 dagar till riksdagsvalet! Detta är alltså antalet dagar du och jag har på oss att organisera oss och sätta oss in i frågorna som rör svensk kriminalvård och svenskt myndighetsutövande.

Personalkrönika

Skapar dagens problemlösning större problem i framtiden?

Kriminalvården måste verkställa de beslut som riksdag och regering fattar. Men vilka konsekvenser får alla dessa ofta förhastade beslut? Kommer vi verkligen vara nöjda med resultaten om tio år?

Åren flyger förbi… men dagarna går långsamt

En högst personligt skriven bokrecension av Åsa Wessands debutroman, där Kriminalvårdsmagasinets krönikör Glenn Zetterlind reflekterar över sin egens sons situation.

Gästkrönika

Öga för öga, tand för tand

Vår nuvarande regering, stödda också av oppositionen, har nu påbörjat en vandring som lär leda till att en uråldrig rättsskipning där principen ”öga för öga, tand för tand” blir rådande. Den pensionerade kriminalpolisen Börje Carlsson är kritisk till utvecklingen och delar här med sig av sina tankar.

Inför kroppskameror för kriminalvårdare

”Every breath you take and every move you make. Every bond you break, every step you take, I´ll be watching you.” Kloka ord från legenden Sting från bandet The Police, även om orden får en annan mening för mig idag än 1983.

Den som är utan synd kastar första stenen

Kloka ord från den där snickarn från Nazareth som kanske förtjänar lite uppmärksamhet och eftertanke? För vem är egentligen utan synd, knappast Tidö-partierna eller oppositionen?

Personalkrönika

”Om man inte har blivit JO-anmäld, då är man inte kriminalvårdare på riktigt?”

Uttrycket i rubriken känner säkert många igen. Jag vet i vart fall tre olika anstalter där citatet används mellan kollegor. Jag har själv fått det sagt till mig och hört andra få kommentaren riktad mot sig. Men nu måste jag stanna upp och reflektera över uttrycket – och vad det egentligen står för.

Anhörigkrönika

Akut – ring din mamma

Jag ringde centralvakten på anstalten Tillberga och bad dem hälsa min son att han behövde ringa mig snarast möjligt då det är akut! Men personal gav honom aldrig mitt meddelande.

Personalkrönika

Därför slutade jag som lärare inom Kriminalvården

Efter flera år som lärare inom Kriminalvården kände Åsa att hon fått nog av att ständigt motarbetas.

När murarna rämnar inifrån

Var och besökte sonen på anstalten Skänninge igen, och det som ljuder inne i mitt huvud är något min älskade hustru uttryckte för något år sedan. ”Hoppas vi kan åka därifrån idag utan tårar i ögonen denna gången”.

Låt mig bara göra mitt jobb

Justitieministern och Tidöpartierna höll idag en pressträff för att presentera en uppsjö av straffskärpningar som ska införas inom kort. Jag var närvarande i Rosenbads pressrum för att bevaka den åt Kriminalvårdsmagasinet och Magasinet Paragraf, men hos Aftonbladet blev den stora nyheten inte straffreformen, utan att jag var på plats och gjorde mitt jobb.