När murarna rämnar inifrån

Får uttrycka mig en smula försiktigt eftersom aktuell anstalt verkar ha ett eget bestraffningssystem som ligger bortom domstolarnas. Ska skriva direkt att under de år jag besökt sonen på klass ett och två har jag fått möta de mest fantastiska individer i personalgruppen, men tyvärr också personal som inte läst myndighetens egen värdegrund. Så jag drar några rader från den:

”Respekt för lika värde, frihet och värdighet – den offentliga makten skall utövas med respekt för allas lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.”

Vi tar lite till.

”Effektivitet och service – Effektivitet och resurshållning skall förenas med service och tillgänglighet”

Vi får plats med några nyckelord också.

• Klientnära – personligt men inte privat.
• Professionellt – kunskap och tydliga värderingar.
• Rättssäkert – korrekt och förutsägbart.
• Pålitligt – samhällsskydd och säkert.

Jag vet inte hur det står till med läsförståelsen här bland läsarna på Kriminalvårdsmagasinet men utifrån det jag mött på anstalterna så är det högst sannolikt att där finns en och annan i personalgruppen som delvis eller helt saknar läsförståelse.

Hur var det nu med besöket den sjunde januari?

Sonen läser mycket, allt från kiosklitteratur till forskning, psykologi och nyheter, det innebär att vi skickar mycket böcker till honom. Det kan ta allt från två veckor till två månader att få upp sin litteratur.

Det innebär också att de ibland vill ha bort böcker när bokhyllan och ”förrådet” är fullt.

Normalt sett skänker han böckerna till anstaltens bibliotek.

De han vill behålla ska vi ta hand om, och det har inte varit helt enkelt på Skänninge. Dock inte jämnt, men ofta.

Således hade han skrivit en hemställan och hade fått den godkänd. Hade böckerna med sig ner till besöket men fick inte ta med dem in i besöksrummet, helt ok för oss om det är någon form av säkerhetstänk runt ett sådant beslut.

Böckerna står utanför det låsta besöksrummet och när vi kommer ut efter lite mer än två timmar så blir det stopp. Vi får inte ha med oss böckerna ut trots att det är ut vi ska.

Med lite ”lite effektivitet och service” skulle kanske någon av de fem personer som släppte in/ut oss, kunnat slå en signal till vem de nu behöver tala med om situationen för ett besked om huruvida vi kan få med böckerna eller ej.

Känns helt onödigt att situationer som denna och liknande ens ska behöva dyka upp och att tjafs uppstår mellan oss och individer med behov som inte hör hemma i en myndighet.

Håller med om allt som står i värdegrunden och slås av hur mycket enklare och trevligare det skulle bli om personalen höll sig till den, och att regelverkets utformning beror på vem som är i tjänst.

Min hustru och våra barn är inte dömda för brott och vi genomgår just nu den svåraste tiden i vårt liv.

Vi vill bara besöka vår älskade son och få krama, pussa och lukta på honom och drunkna i hans ögon. Vi reser precis som många andra väldigt långt för att få ett par timmar med vår ögonsten.

Vi vill bara in och älska sonen och sedan ta oss ut igen utan kränkande behandling eller nya överraskningar vid varje besök.

Och utifrån myndighetens värdegrund och regelverk så vore det klädsamt om de är klara över vilka rutiner som gäller! Vi är inne på tredje året nu där regelverket verkar helt styrt utifrån vem som är i tjänst för dagen.

Klientnära. Professionellt. Rättssäkert. Pålitligt, precis som det ska vara!