Vad är syftet med svensk kriminalvård?

De allra flesta experter är i stort eniga om att samhällen med förhållandevis små skillnader mellan fattig och rik är att föredra ur perspektiv som hälsa, utbildning, välmående och trygghet. Ändå fortsätter de med makten i Sverige att oförtrutet öka klyftorna, och de som till största del betalar för utvecklingen är de som står längst ned på stegen.

Detta är följaktligen de som ligger närmast en nära kontakt med rättsväsendets olika ben, och oftare till sist blir gäster hos Kriminalvården. Då blir det för mig helt orimligt att inte ställa frågan. Vad är syftet med svensk kriminalvård?

Var är själva vården och återanpassningen? Var finns de verktyg som krävs för att kunna ta sig tillbaka till ett värdigt liv? Jag är rik som ett troll när det kommer till vänner i olika cirklar – fattiga och rika, präster och mördare, direktörer och socialbidragstagare. Detta är för mig att vara rik, och alla dessa olika personer är ofta faktiskt mycket mer lika än vad de själva tror.

De ”cellbor” jag umgås och talar med har en sak gemensamt trots att deras ålder skiljer dem åt markant. ”Sixten & Sören” från mitt 1980-tal sade alltid att det bästa med Kriminalvården var tandvården”, och den är väl till stora delar bara ett minne blott idag. De yngre ”cellbor” jag tillbringar tid tillsammans med säger ”det bästa med Kriminalvården är själavården” även om också den är långt ifrån så utbyggd som behovet verkar kräva.

Sverige måste bli mycket bättre på motivationsarbetet inom Kriminalvården i vårt avlånga land. Kåkarna kryllar av kreativa människor som med rätt stöd kan bli hur bra som helst. Men om vi tror att inlåsningen allena är enda lösningen, då är vi riktigt illa ute.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.