”Jag har blivit trasig”

Jag vill berätta om hur Kriminalvården arbetar just nu med att återanpassa oss till samhället och stärka våra familjeband som många av oss intagna har förlorat eller är på väg att förlora. Min pappa drabbades av cancer och avled den 29 juni 2026, allt gick väldigt snabbt och Kriminalvården sa till mig att ansöka om att få närvara elektroniskt på min pappas begravning. Jag har även fått till mig att det står på Kriminalvårdens hemsida att denna möjlighet finns i det fall man inte har rätt till permission. Jag skickade in ansökan och fick ett blankt nej av samma handläggare som sa att jag borde ansöka och att Kumlaanstalten löser det vid denna typ av tillfällen.

Jag fick därför inte närvara på min pappas begravning, utöver detta får jag inga beviljade telefontillstånd och kan därför inte upprätthålla kontakt med min familj. Jag kommer inte ha möjlighet till nerklassning från Kumla eller få möjlighet till utsluss. Det betyder att jag kommer mucka från en klass 1-anstalt där jag suttit med restriktioner direkt ut i friheten. Hur är det då möjligt att vara ”bättre ut”?

Kriminalvården har helt isolerat mig från min fru, min familj och dessutom från min pappas begravning. Enligt Kriminalvården är jag för farlig för att kunna förflyttas till en klass 2-anstalt, men om mindre än sex månader kommer jag kastas ut från Kumla till gatan och förväntas klara av detta. Kommer detta hopp verkligen göra mig ”bättre ut”?

Jag kan vara ärlig och säga att jag är långt ifrån att vara bättre ut. Allt härinne är en show och alla skådespelar åt alla håll. Jag har glömt av hur man samtalar normalt, jag har tappat min sociala förmåga efter all tid isolerad från verkligheten. Jag har blivit trasig och kan knappt prata normalt om vardagssaker.

Det sjuka i detta är att jag inte har en varning på över två år och i stället har påvisat en positiv förändring, men det belönar Kriminalvården istället genom att fortsätta isolera mig från verkligheten tills den dagen jag blir fri. Jag är orolig för den kontrast det kommer skapa och det faktum att jag faktiskt inte är bättre ut. Jag har tappat bort verkligheten och kommer inte få möjligheten att succesivt vänja mig med att jag snart ska stå utanför el-stängslet.

Den nya kriminalvårdspolitiken består av skärpningar och straffhöjningar, men med allt detta behövs även hjälpen följa samma. Som det är just nu straffas alla, även de som sköter sig. Ni alla därute har väl sett Liberalernas tv-reklam när Mohamsson går in i ett stökigt klassrum och knäpper med fingrarna och säger att mindre klasser tar bort ”stöket” och låter barnen utvecklas. Det är samma härinne såklart, mindre avdelningar utan överbeläggningar hade tagit bort ”stöket” och låtit oss intagna utvecklas och underlättat att ge oss rätt hjälp så vi får möjligheten att faktiskt bli ”bättre ut”.

Av: Jesper Hansson, intagen på anstalten Kumla

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.