Snabbare expansion omöjligt

Jag noterade att regeringen häromdagen gett Kriminalvården i uppdrag att se om vi kan expandera vår verksamhet snabbare än vi gör idag. På regeringens hemsida läser jag bland annat följande:

Kriminalvården har fått i uppdrag att analysera hur myndighetens kapacitetsutbyggnad kan genomföras snabbare och mer effektivt. Uppdraget omfattar bland annat åtgärder för att påskynda ny-, om- och tillbyggnationer av häkten och anstalter, öka användningen av modulbaserade lösningar och stärka myndighetens kompetensförsörjning. Kriminalvården ska även identifiera hinder i regelverk och processer som begränsar möjligheterna att öka utbyggnadstakten.

Efter flera år som kriminalvårdsinspektör och innan dess ännu fler år som kriminalvårdare och på olika tillförordnade chefspositioner, så vet jag hur verkligheten funkar. Jag vet att den historiska expansion som idag genomförs för att kunna hantera det stora inflödet av nya klienter, innebär att både säkerhet och rehabilitering får stå tillbaka. Alla som säger något annat ljuger. Det säger sig självt, om vi maximerar varenda yta och placerar dubbelt så många klienter på avdelningar som var byggda för hälften, då måste något stå tillbaka. Vi som myndighet måste vara ärliga med att vi inte kan utföra vårt uppdrag på ett adekvat sätt. Vi som myndighet måste vara ärliga med att vi till stor del förvarar klienterna.

Jag vill samtidigt vara väldigt tydlig med att mina medarbetare gör ett fantastiskt jobb under de svåra förhållanden som råder. Vi har fortfarande viss programverksamhet och vi gör vårt absolut bästa under dom förutsättningar som råder. Men det betyder inte att vi klarar utföra vårt uppdrag fullt ut. Långt ifrån. Vi klarar inte av att ha en fullt fungerande rehabiliterande verksamhet och våld och hot har ökat väldigt mycket.

Nu vill alltså regeringen att vi ska få till ännu fler platser att placera klienter på. Nya anstalter och häkten ska snabbbyggas eller inhysas i andra lokaler som egentligen inte är byggda för frihetsberövande verksamhet. Undermåliga lokaler, vilket lokaler som stressas fram är, innebär en säkerhetsmässiga fara för både personal och klienter. Undermåliga lokaler innebär även att verksamheten som sådan inte kan genomföras på bästa sätt.

Jag som kvinsp har även ansvar för att anställa nya medarbetare. Idag har kraven sänkts till en nivå som jag bedömer så pass låg att jag tvingas anställa personer som jag egentligen inte tycker är lämpliga, men som ändå uppfyller de låga krav som ställs. Betydligt fler än det var förr, får inte tillsvidare anställning efter att deras provanställning på sex månader gått ut. Vi kan inte rekrytera tillräckligt med bra personal under dom förhållanden som gäller idag.

Vi som myndighet ska alltså på något sätt göra det omöjliga. Vi ska ta emot fler dömda än vad vi klarar av. Redan idag tar vi emot fler dömda än vi klarar av. Jag kan tycka att justitieminister Strömmer kan ta och jobba några dagar på olika avdelningar för att se hur pressad vardagen är. För som det är idag kommer de som friges inte bättre ut. Jag tror att vi kommer se ökade återfall och då också många fler brottsoffer i framtiden på grund av att Kriminalvården till stor del förvarar klienterna. Att expandera Kriminalvården ännu snabbare än vad vi gör idag är en omöjlighet om säkerheten ska kunna upprätthållas och om en någorlunda rehabiliterande verksamhet ska kunna fortgå.

Av: Evert, kriminalvårdsinspektör på en säkerhetsklass-2-anstalt. 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.