Intagnas privata egendom blir allmän handling, del 1

Justitieombudsmannen (JO) har genomfört en inspektionsserie för att granska hur intagnas personliga tillhörigheter hanteras. JO menar att klagomål från intagna gällande deras tillhörigheter är vanligt, och att möjligheterna att ha personlig egendom är en viktig fråga för att intagnas levnadsförhållanden i största möjliga mån ska motsvara livet på utsidan. En central del av granskningen fokuserade på förrådsverksamheten, där alla tillhörigheter som inte tillåts i cellen förvaras.

Tillhörigheter ska förvaras tryggt

Vid granskningen av tre olika anstalter förekom det att “de tidigare hade haft relativt omfattande problem med förrådsverksamheten, som hade varit oordnad och haft ett stort antal personer involverade i hanteringen av intagnas personliga tillhörigheter.” JO berömde anstalterna för att de efter detta infört särskilda rutiner för förrådshanteringen, bland annat genom att utse två personer med särskilt ansvar för förrådsfrågor.

Kriminalvården ansvarar för att personliga tillhörigheter som omhändertagits ska förvaras på ett tryggt sätt, det vill säga i låsta utrymmen dit inte mer personal än nödvändigt har tillgång och på ett sätt som inte riskerar att olika intagnas tillhörigheter blandas ihop. Det ska även finnas säkerhetsskåp där värdeföremål såsom pass, pengar, smycken och mobiltelefoner ska förvaras. Problemet har nu blivit att allt som finns i förrådet kan bli en allmän handling och därmed har det ingen betydelse att endast några få anställda har tillgång.

Privat egendom blir allmän handling

Flera olika domar från Kammarrätten i Jönköping visar på hur intagnas tillhörigheter blir till allmänna handlingar. Privata dokument som intagna får förvarade i förråden dit så få personer som möjligt ska ha tillgång, anses alltså vara handlingar som allmänheten har rätt att ta del av. Enligt offentlighetsprincipen är en handling allmän om den förvaras hos en myndighet, och om den kan anses som “inkommen till eller upprättad hos en myndighet”. En allmän handling ska som regel lämnas ut, så länge utlämnandet inte omfattas av sekretess. Detta innebär i praktiken att vilken främling som helst kan begära kopior på personliga brev, pass, fotografier och mycket mer.

Frågan är hur det har blivit såhär. Är det verkligen en rimlig tolkning av lagen? Hur kommer Kriminalvården att hantera detta? Och inte minst, vad innebär det för de intagnas integritet?