Även dömdas anhöriga är brottsoffer

Jag menar inte att på något sätt förminska de som drabbas av brott. De som utsätts för misshandel, sexualbrott, inbrott, mord med mera, dessa är naturligtvis de primära brottsoffren. Men vi som är anhöriga till personer som begått dessa gärningar, vi är också en sorts brottsoffer. Nu menar jag självklart inte att vi ska ha skadestånd eller på annat sätt kompenseras. Jag vill bara ha lite förståelse.

Det handlar om att jag och andra med mig som är anhöriga till dömda gärningspersoner stigmatiseras av samhället. Vi skäms trots att vi inte gjort något. När någon frågar mig om min son, då säger jag att han är på utlandsresa, inte att han sitter i fängelse för grov misshandel. Nu har jag turen att min sons brott inte blivit uppmärksammat i media, därför har han aldrig hängts ut. Men jag är med i en anhöriggrupp på Facebook där jag fått kontakt med fantastiska personer, flera av dem har barn, föräldrar, partner eller annan sorts anhörig som begått grova uppmärksammade brott.

Dessa anhöriga skriver om hur många undviker dem. Hur de förlorat vänner på grund av vad deras anhöriga gjort. Någon hade förlorat sitt jobb. Detta är inte rätt. De är inte ansvariga för sin anhörigas brott. Jag är inte ansvarig för min sons brott. De eller jag ska inte straffas, varken av samhället eller av enskilda personer.

Snälla, tänk efter innan ni vänder ryggen till någon som är anhörig till någon som begått ett brott. Snälla, låt inte en anhörig straffas för något dom inte gjort. Samhället är idag redan så hårt och kallt, vi behöver verkligen inte behandla oskyldiga människor, vilket vi anhöriga är, på ett sätt som stänger dem ute och får dom/oss/mig att må dåligt.

Av: Anne, anhörig till en dömd gärningsman

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.