När ens dotter inte räknas som närstående

Enligt Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (FARK) så räknas barn som närstående. Men av något skäl inte i fallet med min medintagne, han fick ett avslag från Kriminalvården. Han överklagade beslutet till huvudkontoret där han beskriver hur löjligt beslutet är med en självklar tro på att beslutet skulle ändras. Huvudkontoret stod även de fast vid beslutet att hans dotter ej är närstående och kontakt beviljades ej.

Det som är mest konstigt i denna historia är att när han gjorde riskutredningen och färdigställde sin verkställighetsplan skrev Kriminalvården själva att det är av yttersta vikt att behålla god kontakt med sin dotter under sin verkställighet. Trots att Kriminalvården då gjorde bedömningen att det är av yttersta vikt att han fortsatt har kontakt med sin dotter och att ens barn räknas som närstående enligt Kriminalvårdens egna föreskrifter, nekas han kontakt.

Efter att nu ha överklagat en tredje gång och fått ett tredje avslag, så har han gett upp hoppet om att kunna få ha kontakt med sin dotter under tiden i fängelse. Han orkar inte dra det vidare fler gånger eftersom han inte förstår hur kan ska kunna förklara på ett annorlunda sätt än vad han redan gjort, alltså varför hans dotter är närstående och hur viktig kontakten är inte bara för honom, utan även för henne.

Det gör ont att detta beslut tas av Kriminalvården, när det handlar om att en pappa vill ha kontakt med sin dotter och hon vill ha kontakt med honom. Istället för att underlätta deras relation, väljer Kriminalvården att skapa ett större avstånd mellan en pappa och hans dotter. Både tråkigt och beklagligt att Kriminalvårdens beslutfattare står fast vid ett så solklart felaktigt beslut.

Av: Jesper Hansson, intagen på anstalten Kumla

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.