Varje anstalt behöver en rättshaverist

Klienten kom in i vaktrummet med ett leende som förvånade mig. Det var inte första gången han sökte upp mig, snarare den hundrade. I handen höll han ett papper, ”Du har skrivit fel”, sa han, med sin irriterande röst.  Jag var övertygad om att han hade fel. Jag hade läst igenom texten noggrant. Jag visste vad jag hade skrivit. Några minuter senare stod jag där och kände hur säkerheten rann av mig. Det var jag som hade misstagit mig. En siffra. Ett datum. En liten detalj , men rätt ska vara rätt, alltid.

Under flera månader arbetade jag nära klienten som hade tydligt rättshaveristiska drag. Han ifrågasatte formuleringar, begärde förtydliganden och återkom ständigt till detaljer. Det var krävande. Ibland tröttsamt. Jag tror att jag slog personligt rekord i att använda ordet ”överklagan” under dessa månader.  I efterhand inser jag att det var en av de mest lärorika perioderna i mitt yrkesliv.

Ordet ”rättshaverist” uttalas ofta med en suck. Någon som aldrig ger sig. Någon som gör arbetsdagen tyngre. Men vad händer om vi istället ser vad som finns bakom envisheten?

Vi arbetar under tidspress. Vi fattar beslut varje dag. Det är mänskligt att göra fel och mänskligt att bli irriterad när någon påpekar det. Men den där dagen i vaktrummet blev en vändpunkt. Vi rättade datumet. Ingen dramatik. Bara en korrigering.

Efter det förändrades tonen. Jag lyssnade annorlunda. Jag blev mer noggrann, mindre snabb att försvara och mer beredd att kontrollera en gång till. Jag insåg något avgörande: noggrannhet är inte en detaljfråga. Det är en fråga om förtroende. Varje siffra och varje formulering är en del av rättssäkerheten för den vi möter. Sedan dess dubbelkollar jag alltid datum och tider. Inte av rädsla, utan av respekt för uppdraget.

Den klient jag en gång upplevde som besvärlig blev en av mina viktigaste lärare. Han påminde mig om att professionalism börjar i detaljerna och att makt måste tåla att bli granskad. I slutändan handlar det inte om vem som får sista ordet. Det handlar om att göra rätt. Och ibland är det just den mest envisa rösten som hjälper oss att bli bättre på det.

Av: Kim, mångårig kriminalvårdsanställd 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.