Min sista jul i fängelse?

Jul efter jul, år efter år. Nästan hälften av alla jular i mitt liv har jag suttit inlåst. För det mesta har det varit helt okej, men i år mår jag sämre än innan. Tror det har att göra med att jag nyligen fick mitt första barn. Min sambo tar hand om honom, men jag saknar dom bägge nu under högtiderna.

Jag är inte högutbildad, men jag slutförde i alla fall gymnasiet. Fick några jobb, men började ganska snart inse att jag tjänade mer pengar på att sno saker och sälja dom, det blev liksom mitt sätt att dra in pengar på. Min uppväxt var helt okej, en vanlig Svensson-familj i medelklassen. Jag var inte i nån riskzon. Ändå är jag en kronisk återfallsförbrytare.

Tror att det är lätta pengar som alltid lockat och så spänningen. Jag funkade inte på nåt jobb jag haft. Det blev för tråkigt, jag behövde något mer. Innan har jag inte haft något som motiverat mig att sluta med brott. Men nu har jag min lilla familj.

Jag ska komma ihåg känslorna jag har just nu. Hur mycket jag saknar min älskade sambo och vår lilla son. Hur ont det gör att vara borta från dom under julen. Jag gör vad som helst för dom och det minsta jag kan göra är att se till att detta blir min sista jul någonsin som jag sitter inlåst på kåken borta från dom.

Av: Olof, intagen, förstagångspappa, före detta kriminell

Detta är en gästkrönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.