När röken blir till eld och rättsstaten brinner

Det sägs att Sverige är en av världens mest rättssäkra nationer. Ett land där ingen ska dömas utan bevis. Ett land där rättsväsendet vilar på principen hellre fria än fälla. Ett land där domstolar är objektiva och där människor inte förlorar år av sina liv baserat på antaganden. Men detta stämmer inte. I dagens Sverige kan du dömas till flera års fängelse utan konkret bevisning.

Det räcker med digitala spår som inte går att koppla till en fysisk person, med lösryckta formuleringar, med att ett konto är kopplat till ett telefonnummer, även om det inte ens finns i den beslagtagna telefonen.

Det räcker med åklagarens formuleringar om att du “rimligen måste ha känt till” någonting, haft “viss inblick i organisationen” eller spelat en “trolig roll”.

När antaganden blir bevis, när indicier blir fakta och när retorik ersätter verklighet då är rättssäkerheten inte längre en princip utan en illusion.

Mörkertalet är enormt och ingen vill mäta det

I Sverige finns ingen officiell statistik över:

• hur många som sitter häktade men sedan frikänns,
• hur många som frias i hovrätt efter att ha varit frihetsberövade i månader,
• hur många som döms utan tekniska bevis,
• hur många som faktiskt är oskyldigt dömda.

Det är ett mörker, och som i alla mörker finns det de som faller och ingen ser dem.

Varje gång någon frihetsberövas berättar vi om “rättssäkra processer”. Men vi mäter aldrig de människor som faktiskt drabbas av felbehandlingar, av bristande utredningar, av indiciedominationen som växer i takt med att digital kommunikation blir svårare att knyta till en specifik person.

Hur många oskyldigt dömda tål ett rättssamhälle innan man måste våga säga att något är fel?

Rättvisan blir ett lotteri

Det mest skrämmande av allt är hur godtyckliga domarna är. I tingsrätt och hovrätt kan utgången bli frikännande, straffsänkning, fastställande eller straffhöjning. Utgången i olika instanser blir ofta olika, inte för att bevisen skiljer sig åt, utan för att domarna gör det.

Vi har exempel där stora narkotikamål lett till frikännanden trots fysisk hantering av flera kilo narkotika och samtidigt döms andra till nästan lika långa straff för ett digitalt meddelande som ingen ens kunnat bevisa att de skickat.

Om två personer med liknande gärningsbeskrivning kan få två helt olika öden beroende på vilken domstol, vilken åklagare eller vilken domare de hamnar framför – då är rättssäkerheten skadad på ett strukturellt plan.

Familjer drabbas

Det talas mycket om brottsoffrens familjer, men nästan aldrig om familjerna till dem som sitter frihetsberövade utan bevis. Barn som inte får se sin förälder. Partners som blir ensamstående över en natt. Ekonomier som rasar ihop. Hem som splittras. Psykisk ohälsa som breder ut sig.

Att leva i ovisshet, månad efter månad, utan att veta om ens livskamrat kommer hem eller döms på misstankar… det är en tortyr i sig. Men detta räknas inte i statistiken. Det syns inte i någon rapport. Det tas inte upp i den offentliga debatten.

När staten gör fel så tystnar samhället

Digital bevisning är inte bevis, men behandlas som om det vore det.

Vi lever i en tid där:

• konton kan kapas,
• meddelanden kan skickas av andra,
• appar inte är SIM-kortsberoende,
• krypterade tjänster inte kan knytas till en specifik användare.

Ändå döms människor idag på associerade risker, snarare än faktiska handlingar.

Man säger: “Finns det rök, finns det eld.”

Men i dag räcker det med att någon tänt en cigarett i samma kvarter.

Rättssäkerhet handlar inte om att försvara människor som begår brott. Det handlar om att skydda alla från att felaktigt dömas. När staten börjar tumma på beviskraven, när domstolar dömer på magkänsla, när liv förstörs av spekulationer, då är ingen av oss längre trygg.

Inte du.

Inte jag.

Inte någon.

Det är dags att kräva ansvar

Vi måste våga prata om:

• en havererad narkotikapolitik
• en digital bevisvärdering som inte följer teknisk verklighet
• ett domstolsväsende där samma bevisning kan ge helt olika domar
• ett häktningssystem som bryter ner människor psykiskt
• familjer som glöms bort i statistiken
• mörkertalet av oskyldigt dömda

Sverige är inte längre ett land där man kan säga: “Det där skulle aldrig hända mig.”

För i dag kan det räcka med ett meddelande du inte skickat, en app som inte finns i din telefon eller någon annans handling som sker i ditt namn. Det är detta en rättsstat inte får vara. Och det är därför vi måste våga säga det högt: När röken blir till eld utan att någon tänt den, då brinner rättssäkerheten.

Av: Nathalie, anhörig till en i fängelse

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.