Publicerad 2025-11-29
I Sverige stiftas allt fler repressiva lagar. I ena ändan skärps straffen till nästintill livstids fängelse för de flesta brott som i straffpåföljdshänseende inleds med ordet grovt. Kan man bara sätta grovt framför brottet verkar det inte finnas några gränser för påföljden.Ett fängelsestraff kan betyda allt från ett tidsbegränsat straff till inlåsning resten av livet. Allt beror på vad fångvaktarna ger för prognos över ett framtida leverne i frihet.
För att göra det riktigt djävligt, trots att straffet egentligen ska vara en rehabilitering inför en frigivning, kan några hundra fångar dessutom isoleras från sina familjer genom att de placeras på kåkar i Baltikum. Kåkar som förmodligen saknar det mest elementära vad gäller boendestandard och mänsklig respekt.
Nu pratas det om hur nyrekryteringen till brottsligheten ska stävjas, men inte heller här saknas idéer om hur detta ska gå till. De grundlagar som skulle skydda medborgarna mot rättssamhällets övergrepp blir i stället rättssamhällets största bundsförvant och medborgarnas värsta mardröm.
Straffåldern sänks till 13 år, men när brottsligheten anpassat sig till denna ålder står nog nästa sänkning till 11 år för dörren. Den som är kapabel att hålla i ett vapen och trycka till avtryckaren är gammal nog för att ta konsekvenserna av detta.
I andra ändan av åldersstegen blir man plötsligt så gammal att man är för gammal för att dömas till fängelse. Här görs ingen mognadsbedömning trots att om man är vital nog för att intressera sig för barnpornografi så är man gammal nog att straffas.
Det vore intressant, om dagens politiker med sitt snäva tankesätt får fortsätta med sitt agerande, att se vart deras tramsande skulle leda när det gäller i vilken ålder man kan låsa in brottslingar. När är man för ung och när är man för gammal?
Kanske beror på de beslutsfattande politikernas ålder?
Av: Börje R P Carlsson
Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
Denna krönika är tidigare publicerad hos Magasinet Paragraf.
Börje R P Carlsson har under nästan hela sin tid inom kriminalpolisen arbetat med företrädesvis de grövsta brotten. Under ett par år var han rotelchef för en rotel med ett 40-tal medarbetare. Från 1993-1997 rotelchef på spaningsroteln.
Vid omorganisationen 1997, till länsmyndighet, bad han att få återgå som utredare på länskriminalen. Under kriminalpolistiden har han varit handläggare och spaningschef för flera mord, grova våldtäkter och grova rån.
Börje har skrivit en mängd böcker om brott. Senast En gång snut – alltid snut. Hans böcker finns bland annat att ta del av här.


Artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.