Kriminalvårdens superbunker – Fenix

Begreppen Fenix och säkerhetsavdelningar är synonyma begrepp, de syftar alltså på samma sak. Kriminalvården har säkerhetsavdelningar vid de tre anstalterna Saltvik, Hall och Kumla. Dessa avdelningarna har extra hög säkerhet och ligger i en egen byggnad på respektive anstalt, omgärdad av en egen mur.

Får inte lämna avdelningen

Varje säkerhetsavdelning består av fyra avdelningar med sex platser på respektive avdelning. Till varje säkerhetsenhet finns dessutom fyra platser för placering i avskildhet/isolering. Ibland används någon eller några av avdelningarna för andra ändamål, till exempel skyddsplatser. Eftersom de intagna nästan aldrig får lämna Fenix, så är cellerna lite större än de genomsnittliga 10 kvadratmeterna. På varje avdelning finns även ett gemensamt kök där internerna kan laga mat. Det finns också ett gym och en sysselsättningslokal. Även en rastgård finns tillgänglig, men till skillnad från de flesta andra rastgårdar på fängelserna, så är denna inbyggd med galler/nät som tak.

Särskild personal

De som placeras här, kallas av Kriminalvården för säkerhetsklienter, det vill säga klienter som är inskrivna enligt 2 kap. 4 § fängelselagen. På en säkerhetsavdelning hamnar man om det bedöms finnas en hög risk för rymning, fritagning eller fortsatt grov brottslighet inne på fängelset. De kriminalvårdare som arbetar där har valts ut och fått en särskild utbildning. Det råder dessutom högre personaltäthet, det vill säga antalet vakter per intagen är fler än på en vanlig avdelning.

– Jag arbetade på Kumlas säkerhetsavdelning de sista åren innan pension. Det var anstaltschefen som frågade mig om jag kunde tänka mig att jobba där i samband med att de öppnade. Han ville ha erfaren personal som var med när de nya bunkeravdelningarna togs i bruk [tidigare kallades säkerhetsavdelningarna för bunkern, reds. anm], berättar en före detta kriminalvårdare.

På frågan om vad han anser om säkerhetsavdelningarna svarar han.

– Säkerheten är extra hög, vi har hårdare regler där, mer restriktioner. Telefonsamtal och besök ska övervakas. Jag har sett klienter som hållit på att gå under. Jag måste tro att det finns en bättre lösning än den förvaring som sker där. Samtidigt ser jag hur gängvåldet ökar i samhället, oskyldiga hamnar bokstavligen i skottlinjen, och då kan jag inte annat än tänka att vissa måste sitta med de restriktioner som finns på säkerhetsavdelningarna.

”Man mår inte bra”

Kriminalvårdsmagasinet har varit i kontakt med en intagen som tidigare varit placerad på Fenix.

– Jag satt där lite mer än tre år, när jag släpptes var jag helt blek eftersom man inte kan få någon riktig sol på den så kallade rastgården. Allt där är så begränsat och plitarna är på en hela tiden. Jag fattar att säkerheten ska vara hög och så, men att aldrig få ha ett obevakat besök av mitt barn och aldrig får prata med dom jag älskar utan att telefonsamtalet är övervakat, om jag ens får telefontillstånd, det är fan tortyr. Man mår inte bra av och sitta där, där har Kriminalvården misslyckats totalt.

Fenix har fått kritik

Kriminalvården har vid flertalet tillfällen placerat intagna på Fenix som inte uppfyller kraven enligt 2 kap. 4 § fängelselagen avseende placering på en säkerhetsavdelning. Dessa interner utsätts alltså för en grad av övervakning och kontroll som de inte är i behov av. Detta är något som både Justitieombudsmannen (JO) och Justitiekanslern (JK) har kritiserat.

I ett beslut skrev JK bland annat: ”Justitiekanslern delar JO:s uppfattning – som uttalats vid upprepade tillfällen – att det är problematiskt att anstalten Saltvik använt säkerhetsplatser i en s.k. Fenixbyggnad för att placera intagna som inte omfattas av beslut enligt 2 kap. 4 § fängelselagen. Dessa intagna underkastas då en mer ingripande övervakning och kontroll än vad som är nödvändigt i strid med fängelselagens bestämmelser. Eftersom en Fenixbyggnad som sådan utgör en mycket kontrollerad och övervakad miljö är det en ytterst svår uppgift för Kriminalvården att kunna se till att fängelsestraff för intagna med placering där sker på villkor som motsvarar verkställighet för intagna med placering på en normalavdelning. Anstalten har heller inte kunnat genomföra planerade anpassningar till följd av personalbrist. Mot den bakgrunden förtjänar anstalten kritik för placeringen av anmälaren på en säkerhetsavdelning.”