”Vissa beslutsfattare borde få sparken”

Cirka 45 kilometer söder om Umeå finns anstalten Sörbyn. Ett fängelse för män i den lägsta säkerhetsklassen med plats för 192 fångar. Sörbyn är även det verksamhetsställe som har högst personalomsättning. Den har enligt uppgift varit så hög som 44,6%, men ligger nu enligt officiella siffor på 14,3%. Antalet ur personalen som sägs upp eller slutar frivilligt är alltså fler än någon annanstans inom Kriminalvården. Myndigheten bekräftar att så är fallet.

– Ja, men personalomsättningen har nu minskat betydligt, uppger pressekreterare Olaf Zobel.

Förklaringen: lång pendling

Kriminalvårdens officiella hållning är att många slutar på grund av det långa avståndet mellan anstalten och Umeå.

– Personalomsättningen har kulminerat under 2025 och är nu tydligt på väg ner. En viktig förklaring till tidigare hög omsättning var att en del nyanställda underskattat tidsåtgången/kostnaden för att pendla till anstalten från Umeå.

Förklaringen som Kriminalvårdsmagasinet får när vi talar med dem som arbetar på anstalten är dock en annan.

– Säkert finns det någon som tycker att pendlingen varit för lång, men de allra flesta har slutat på grund av arbetsmiljön. Väldigt få kollegor skulle beskriva detta som en bra arbetsplats där vi som jobbar trivs, säger en kriminalvårdare.

Låg beläggning

Få kan ha missat att det råder en svår överbeläggningssituation inom Kriminalvården. Trots detta var endast 107 av de 192 tillgängliga platserna på Sörbyn belagda med intagna (sifforna avser 2026-06-29). Det betyder alltså att 85 platser, drygt 44% stod tomma.

– Att Sörbyn just nu har en relativt låg beläggning beror i huvudsak på att anstalten under våren öppnat många nya platser. Beläggningen kommer att öka med tiden, framhåller Olaf Zobel.

Även här skiljer sig den officiella förklaringen mot vad de som arbetar eller tidigare har arbetat på anstalten berättar.

– Hade man kunnat placera fler klienter där då hade man gjort det. Men om dom tomma platserna hade fyllts, då hade det inte funnits tillräckligt med personal. De har inte ens tillräckligt med personal för antalet klienter som finns där idag … Att inte tillräckligt många vill jobba där är det stora problemet, säger en före detta kriminalvårdare.

Stort missnöje

Det kan konstateras att missnöjet är stort bland de anställda. De beskriver en arbetsmiljö präglad av bland annat stress, tystnadskultur, mobbning, nyanställda som inte klarar av jobbet, otillräckligt med personal och chefer som inte bryr sig om de som sköter det klientnära arbetet. Inte minst framhåller många att det finns beslutsfattare som borde hitta någon annan anställning.

– Jag kunde aldrig ens för en sekund tro att det kunde funka så här dåligt inom ett statlig verk. Vissa beslutsfattare borde få sparken, säger en kriminalvårdare.

Det finns en beslutsfattare som gång på gång nämns av intagna, tidigare intagna, anställda och före detta anställda. Hon arbetar som klienthandläggare och i del 2 går vi in på några exempel där hon fattat beslut som rättsligt kan ifrågasättas, vilket de som drabbats har gjort genom bland annat anmäla till Justitieombudsmannen.