Av Meeri Brandum-Moberg 2026-10-11
Många verkar tro att sitta i svenskt fängelse är som att bo på hotell. De kunde inte ha mer fel.I kommentarsfälten under artiklar som handlar om villkoren i svenska fängelser kan man alltid hitta en klassiker bara man bläddrar neråt bland kommentarerna: “svenska fängelser är ju som att bo på hotell”. I mitt stilla sinne undrar jag vilka hotell de bott på och tänker att jag skulle vilja tipsa dem om lite bättre hotell.
De senaste dagarna har jag inte kunnat sluta tänka på det, ett hotell som liknar anstaltslivet. Jag menar inte att säga att människor som begått brott inte ska hållas ansvariga för sina handlingar, att våra anstalter är bedrövliga platser eller att människorna som jobbar där är dåliga människor, inte alls. Jag bara leker med tanken på ett hotell som liknar en anstalt. Jag har inte sett så många skräckisar de senaste årtiondena så jag har inte ett obegränsat utbud av tänkbara namn på detta fiktiva hotell, så jag har fantasilöst valt att kalla det för Hotell Twilight Zone.
Välkommen till Hotell Twilight Zone!
På Hotell Twilight Zone hamnar du när du förvisso kanske har planerat in en resa, men inte riktigt räknat med att den skulle bli av just nu. Resan var lång och ensam. Du fick inte prata med någon på hela resan utom när någon kom in med mat eller när den där snubben kom in som var din trivselvärd. Den som skulle försöka se till att du hamnade på ett så bra hotell som möjligt. Du fick inte lämna din hytt under resan och det fanns inget handtag på insidan av dörren. Inte hade du fått packa heller, så läsningen var kanske inte den du själv hade valt. Om du nu ens klarade av att läsa något. Du började ju i ärlighetens namn nästan förlora förståndet halvvägs genom resan och började tappa uppfattningen av om det var din egen röst du hörde på nätterna eller om det var någon av medresenärerna i hytterna intill.
När det till slut verkade bli dags att få veta hur lång din resa skulle bli kom du fram till ett hotell där de sa att de skulle ta reda på vilka behov du hade. Du hade egentligen inget att säga till om där så det var egentligen en lite märklig hotellvistelse, men efter ett tag berättade de för dig att du skulle få bo på Hotell Twilight Zone. Vid ankomsten kändes hotellet som en dröm jämfört med hytten du haft under resan.
Om du har tur får du ett enkelrum. Om du har otur får du dela rum med någon. Eller, du kanske gillar att dela rum och då är det ju rätt okej. Problemet är att det förekommit övergrepp inne på dubbelrummen. Inget som folk pratar om särskilt mycket, men alla vet.
Ibland finns det ingen toalett inne på rummet utan då är det delad toalett ute i korridoren som gäller. Problemet är att det inte finns några handtag på insidan av dörren här heller så du måste ringa efter hotellpersonalen när du vill gå på toaletten. Ibland kommer de direkt, ibland tar det 40 minuter. Ni har fått en flaska att kissa i inne på rummet om det skulle bli akut, i och för sig, så det kanske vore synd att klaga. En liten teve har du också. Där kan du se SVT, TV4 och Al-Jazeera. Det finns ingen pay-per view.
Det finns dagsutflykter ibland och du kan få ansöka om att få åka på en. Tyvärr är det svårt att veta om de kommer att låta dig åka eller inte. Det händer att du blivit lovad en utflykt men sen blir den inställd för att de är rädda att du ska missköta dig eller för att du haft vänner tidigare i livet som misskött sig.
Om du har tur kan du få ta emot gäster, men inte på ditt eget rum. De hämtar dig till rummet där du får träffa dina gäster. Gästerna får dock gå igenom en metallbåge eller bli kroppsvisiterade innan ni ses. Ibland måste dina gäster klä av sig nakna framför hotellpersonalen. Om de frågar varför är det inte säkert att de får besöka dig. Efter besöken får du klä av dig naken framför hotellpersonalen för att det ska vara riktigt säkert att dina gäster inte tagit med sig något otillåtet in på hotellet. Det mesta är otillåtet faktiskt.
Om du har riktigt mycket tur kan du få ringa till någon där hemma, men hotellpersonalen behöver så klart kolla upp personerna först. Om de rest samma väg som du får du inte prata med dem. Det är viktigt att de valt en annan resväg. Ibland har de inte rest alls, men du får ändå inte prata med dem. Dessutom får du inte bestämma själv när du vill ringa för hotellet har bara ett visst antal telefoner som måste bokas i förväg. Om någon av dina vänner råkar ha en skällande hund därhemma kan det hända att du aldrig får ringa till den vännen mer eftersom samtalet bryts av hundens skall. Oklart varför.
Du har fått ett preliminärt hemresedatum, men det är viktigt att du gör precis som hotellpersonalen säger i alla lägen annars kan din hemresa bli ombokad till ett senare datum. Du har inte fått packa särskilt mycket inför resan heller och det är inte säkert att du får tag på någon som kan hämta dig när du ska hem, så det kan hända att du står där på terminalen med en liten plastpåse i handen, men det ska säkert gå bra.
Tack för att du valde Hotell Twilight Zone!
Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.
Stöd Kriminalvårdsmagasinets bevakning av Kriminalvården »Meeri Brandum-Moberg är statsvetare i grunden, men har jobbat inom flera olika branscher och har utbildning även inom bland annat förvaltningsrätt, behandling och samtalsterapi.
Hon är gift med en man som avtjänar ett fängelsestraff. Under deras anstaltstid – ja för det är deras tid, inte bara hans – har hon fått lära sig mycket om hur lite stöd det finns för anhöriga till brottsdömda. Hon har också fått lära sig hur mycket fördomar människor har om anhöriga. Därför vill hon bidra till samhällsdebatten med sitt perspektiv och även hjälpa till att stötta andra anhöriga. Hon har även startat organisationen ”Inte bara den som sitter”, som man kan följa på Instagram.
Meeri är en av Kriminalvårdsmagasinets fasta krönikörer, hennes alster publiceras varje söndag.


Artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.