Våldtogs av sin cellkamrat

Arbetet/Seko-tidningen var först ut med rapporteringen om att våldtäkter och andra sexuella övergrepp förekommer mellan intagna på landets fängelser. Även Kriminalvårdsmagasinet har rapporterat om det eskalerande problemet. Nu har vi fått möjlighet att prata med en person som blivit utsatt för en våldtäkt av en medfånge.

Var ”skiträdd”

Edvin, som egentligen heter något annat, dömdes till flera års fängelse för narkotikabrott. Detta var hans första gång i anstalt.

– Jag hade aldrig suttit inne innan och fattade inte vad jag skulle kunna vänta mig. Har en vän som suttit, men det han berättade var inte alls så som det blev för mig.

Första fängelset Edvin placerades på var Kumla.

– Jag hamnade på riksen först [Kumla riksmottagning där alla med straff på fyra år eller mer placeras för en bedömning reds. anm.]. Att komma till Kumla gjorde mig skiträdd, hade läst massa skit och hört lika mycket. Men där var det okej, i alla fall om jag jämför med vad som skulle hända sen. Kumla hade liksom mer struktur och bättre koll på läget. Efter att jag var klar på riksen flyttades jag till en klass 2:a och det var där som skiten började.

Hamnade med gängkriminell

Vid ankomst till nya anstalten placerades han på en avdelning där det fanns flera gängkriminella, en av dem blev Edvins cellkamrat.

– Han började direkt med sånt ortentugg. Han är boss, jag ska fatta min plats och sånt. Jag lovar, jag var ödmjuk, försökte chilla. Men han bara fortsatte. Så här efteråt fattar jag att jag skulle varit hotfull tillbaka, men vad fan, jag visste inte om kåkreglerna och jag kan inte slåss. Han hade ett par vänner på avdelningen som backade honom och dom styrde tillsammans. … Klart jag tänkte på att gå till vakterna, men vågade liksom inte. Det kunde ju bli värre om det kom fram.

Sa nej gång på gång

Hoten övergick snart till sexuella anspelningar och Edvin blev allt oroligare.

– Han började liksom hinta att jag skulle vara gay, nåt jag sa att jag inte var. ”kom igen bror” sa han nån gång, ”du har väl prövat?” Jag var så jävla tydlig jag kunde va och sa nej, varje gång. Så fortsatte det. Han visade också att han hade fixat ett vapen, satt fast nåt rakblad på skaftet på en tandborste. Han ville liksom visa att han skulle kunna skära mig. Fattar nu efter att hoten var liksom början på hans plan. … En morgon innan inlåsning när jag borstade tänderna kom han upp bakom mig, satte vapnet mot min hals och tog mig mellan benen. Jag vågade inte röra mig. Jag frös liksom, kunde liksom inte röra mig.

Edvin berättar om våldtäkten som följde, men som avbröts av att personal började låsa upp på avdelningen. Gärningsmannen hotade honom till livet om han skulle berätta vad som hänt. Så fort Edvin var ensam i cellen slog han sig själv med sin knytnäve i ansiktet så att han fick näsblod, han sprang sen ut till vakterna och sa att han blivit misshandlad. Personal utlöste överfallslarmet och på så sätt kom han ifrån avdelningen. Han har aldrig berättat om övergreppet för någon annan än sin terapeut, inte förrän nu.

Kommer inte göra polisanmälan

Efter att han kommit till en ny avdelning på ett annat fängelse blev det bättre. Edvin hamnade på en annan klass-2-anstalt där situationen var helt annorlunda.

– Där fanns inga gängkriminella och de flesta var äldre och lugnare. Dom som satt där ville bara göra sin tid i lugn och ro.

Han är idag villkorligt frigiven och går regelbundet i terapi för att behandla diagnosen PTSD. Han har sedan lång tid tillbaka beslutat att inte göra någon polisanmälan.

– Nej, absolut inte. Att gå igenom allt det, behöva berätta om allt och sen få ett pris på mitt huvud av gängkriminella för att de tycker jag golat, inte en chans. Han hade ändå inte blivit dömd, mitt ord mot hans och skulle jag sen gå runt resten av livet och vara det där våldtäktsoffret. Snubben som blev våldtagen på kåken. Nej, inte en chans. Inte en jävla chans.