”Mördar-Anders det är jag, det är jag”

Hemma i Göteborg sitter Dawit Isaaks numera vuxna barn i väntan på besked. Själv kan jag uttrycka min förståelse över hur dom har det och förbanna deras situation i solidaritet med en trasig familj. Dock har jag självklart ingen j-vla aning om hur dom upplever situationen, att tvingas vänta på en älskad familjemedlem i 24 år. Känn på den tjugofyra år! Och väntan fortsätter.

Därför blir jag illa berörd, men inte förvånad, när jag läser en debattartikel i Bladet. Moderaterna tillsammans med Kristdemokraterna har ankrat loss från humanismen och krokat arm med Sverigedemokraterna, och då är det inget annat att vänta så här i populismen och fascismens tidevarv. Det är historiskt lite hemmaplan för nyss nämnda partier, mer förvånande är dock att Liberalerna fortsätter ta sig allt längre bort från liberalismen och istället väljer att ta klivet upp i knäet på Tidö-lagets startelva.

Det kan bli en knepig uppgift för T K Carvalho och Socialdemokraterna att sittandes på bänken matcha högerns senaste utspel med att hyra fångplatser utomlands. Kanske går de ”all in” med ett långtidsarrende av de faciliteter som Abu Ghurayb i Bagdad eller kanske Guantanamo erbjuder?’

Är vi lite om oss och kring oss, så vore det lämpligt med lokal personal som har kännedom om närområdena, och de kan säkert dessutom klippa av en tumme eller köra upp en elbatong i väl avvägd kroppsöppning?

Tänk vad många som undrat hur det kunde bli som det blev i Tyskland på 1930-tal. Nu har vi fått återuppleva tyskarnas resa mitt framför ögonen. Men i valet om knappt ett år kan vi bryta trenden och programmera om kompassen till ”Folkhem” och framtidshopp igen. Så låt oss inte rösta bort demokratin och humanismen, låt oss istället jobba med utmaningarna och satsa på barnen. Ni vet, vår framtid!

Detta är min avskedslåt, snart blir bödels yxa våt.
Ingenting att göra åt ta mig fan!
(Från låten Mördar-Anders av Cornelis Vreeswijk)